Nackbesvär (specifika och ospecifika)
Smärta i nacke och/eller skulderregionen är vanligt förekommande. Det kan vara symtom på en specifik diagnos som behöver utredas och behandlas, men är i de flesta fall huvudsakligen muskulära besvär där råd om livsstil och träning är tillräckligt. Utmaningen är att differentiera utredning och behandling för denna stora patientgrupp.
Ettårs-prevalensen av nackbesvär är mellan 30 och 50 %. Prevalensen stiger med ökande ålder för att vara som högst i medelåldern och därefter sjunka. Den ackumulerade incidensen över en 4–6 årsperiod när det gäller att söka vård för nackbesvär i Sverige har uppskattats till 29 % hos kvinnor och 18 % hos män
(18).
Ospecifika nackbesvär
Ofta uppkommer eller förvärras nackbesvär i samband med eller till följd av:
- en obekväm ställning eller position
- något mindre trauma
- speciell eller långdragen enahanda arbetsuppgift eller arbetsställning
- i samband med en idrottsskada/-händelse.
I en kunskapssammanställning från SBU
(19)anges att risken för besvär och sjukdomar i nacken och/eller axlarna ökar vid:
- arbete med böjd/vriden bål
- kraftkrävande arbete (lyfta, bära, skjuta, dra)
- kombinationen av höga krav och låg kontroll eller enbart höga krav i arbetet samt enbart låg kontroll eller lågt beslutsutrymme.
På senare år har man även noterat en ökande problematik hos de som tillbringar långa dagar framför en datorskärm. Även om förloppet av akuta nackbesvär inte är lika känt som vid akuta ryggbesvär avtar den akuta smärtan i de allra flesta fall inom de närmaste dagarna efter debut. Hos omkring 10 % beräknas besvären bli långdragna med en duration längre än 3 månader.
En relativt vanlig orsak till att man söker för nackbesvär är att man fått besvär efter en plötslig acceleration eller deceleration av nacken, till exempel i trafiken eller under sportutövning. Den stukning av nacken som då kan uppstå benämns WAD (Whiplash Associated Disorder). Denna grupp av patienter har mycket sällan neurologiska symtom/undersökningsfynd men bör undersökas noggrant efter skadetillfället för att man ska kunna avfärda allvarligare skada som orsak till upplevda symtom. Vid enbart nacksmärta utan neurologiska symtom och fynd har dessa patienter med stor sannolikhet inte några skador som går att diagnostisera med hjälp av radiologiska undersökningar och handläggs på samma sätt som övriga patienter med ospecifik nacksmärta.
Specifika nackbesvär
Diskbråck, foraminal och/eller central spinal stenos, inflammatoriska sjukdomar och malignitet är de vanligaste specifika orsakerna till nackbesvär. Trauma av olika slag kan orsaka allvarligare skador i halsryggen såväl som muskulära besvär som ger övergående nacksmärta. Även infektiös orsak till nacksmärta förekommer men det är ovanligt.
Diskbråckssjukdomen är vanligen ett led i en degenerativ process av disken. Diskbråck och/eller degenerativa förändringar i och runt disken (foraminal stenos) kan (mekaniskt) påverka nervrötterna i anslutning till deras utträde från spinalkanalen och orsaka en cervikal ritzopati, det vill säga symtom utstrålande i nervrotens innervationsområde.
Diskbråck och foraminal stenos är vanligast efter 25-årsåldern och uppstår utan någon specifik orsak, mycket sällan som en följd av ett trauma. Ett diskbråck eller andra degenerativa förändringar kan påverka en eller flera nervrötter, både nervrot och ryggmärg eller enbart ryggmärgen. När förändringarna trycker på ryggmärgen och ger upphov till symtom benämns det cervikal myelopati.
Precis som i ländryggen förekommer diskbråck i halsryggen med mycket ringa eller inga symtom. Mer än 30 % av personer i 40-årsåldern uppges ha asymtomatiska diskbråck i halsryggen.
Personer med generella inflammatoriska sjukdomar såsom reumatoid artrit (RA) och ankyloserande spondylit (AS)/Mb Bechterew får ofta besvär från halsryggen. Antalet patienter med dessa tillstånd som söker för nackbesvär har minskat kraftigt i takt med att behandling med olika nya läkemedel tillkommit för dessa patientgrupper.
Metastaser till olika typer av tumörer förekommer i hela kotpelaren även halsryggen, även om den vanligaste lokalisationen är i bröstryggen. Primära tumörer i halsryggen är mycket ovanligt.