Mardrömmar och sömnparalys
Mardrömmar och sömnparalys sker under REM-sömnen. Mardrömmar framkallar inte alls samma ångest som nattskräck. Personen kan minnas mardrömmar men vanligtvis minns individer inte episoder av nattskräck.
Sömnparalys inträffar vid insomnings- eller uppvaknandefasen av sömnen. Tillståndet innebär att den paralys som annars inträffar vid REM-sömn istället inträffar när sömnen växlar mellan sömn och vakenhet. Eventuellt är detta kopplat till en avvikande övergång i REM-sömn, något som ofta förekommer vid narkolepsi.
Paralysen yttrar sig i en övergående oförmåga att tala eller röra på sig. Paralysen kan bestå i några sekunder till någon minut. Skrämmande hallucinatoriska upplevelser kan uppstå i samband med sömnförlamningen eller utan förlamning. Dessa hallucinatoriska upplevelser benämns hypnagogiska och hypnopompiska om de förekommer vid insomnandet respektive vid uppvaknandet. Hos majoriteten (ungefär 58 procent) kan denna hallucinatoriska upplevelse innebära att personen upplever en obehaglig närvaro, oftast av en annan varelse, i rummet
(158). Därtill kan en andel uppleva visuella hallucinationer (ungefär 24 procent). För runt en tiondel orsakar paralysen kliniskt relevant oro.
Sömnparalys med hallucinationer kan förekomma isolerat men är även karakteristiska delfenomen vid narkolepsi. Om narkolepsi föreligger är sömnparalysen som regel betydligt svårare att avbryta för den drabbade individen. Det går att använda antidepressiva läkemedel, inklusive SSRI, för att motverka fenomenet vid narkolepsi.
Även för sömnparalys ökar risken vid sömnbrist. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och ångesttillstånd tycks också kunna öka risken för tillståndet
(159). Förekomsten av sömnparalys är inte riktigt känd. Livstidsrisken kan enligt en systematisk genomgång av 34 studier ligga kring åtta procent. Prevalensen tycks vara högre bland studenter (28 %) samt hos de med psykatriska (~32 %) tillstånd; eventuellt särskilt vid panikångestsyndrom (~35 %)
(160).