Förekomst av sömnbesvär och insomni
Enligt Folkhälsomyndighetens återkommande undersökningar uppger ungefär fyra av tio att de har någon form av sömnbesvär. Rekommendationer för sömnlängd varierar beroende på ålder samtidigt som det finns en stor variation i det individuella sömnbehovet.
Sett till längd på sömnen är sömnbehovet individuellt och det finns därför ett rekommenderat intervall för att främja optimal hälsa: Vuxna individer bör sova minst sju timmar per natt medan ungdomar bör sikta på 8–10 timmars sömn per natt
(2). Till exempel visade en analys av runt 730 000 individer från 63 länder där Sverige ingick att kortast längd på sömnen ses i åldersgruppen 34–53 år
(6).
Enligt svenska Folkhälsomyndighetens återkommande undersökningar uppger ungefär fyra av tio av de som är minst 16 år gamla att de har någon form av sömnbesvär
(7). Besvären tycks ha ökat under de senaste tio åren. Förekomsten av sömnbesvär var 2021–2024 vanligare bland kvinnor (48,1–49,6 % år 2021–2024) jämfört med män (37,4–38,9 %).
Vad gäller säsongsvariation av sömnen, har en svensk analys från 2021, som omfattade 19 254 individer med medelåldern 61 år, funnit att den självrapporterade längden på sömnen är som lägst under sommarmånaderna (juni–augusti). Under de månaderna uppgav 34,5 % att de fick 6 eller färre timmar sömn, att jämföra med 31,4 % under höstmånaderna (september–november)
(8). Däremot sågs i samma analys ingen säker säsongsberoende variation i hur stor andel som uppgav olika symtom på insomni.
En japansk analys på ungefär 1 400 individer i olika åldersgrupper fann i stället att yngre vuxna fram till medelåldern uppvisade mer symtom på insomni under vår- och sommarsäsongerna, jämfört med höst- och vintersäsongerna
(9).
Förekomsten av insomni varierar bland annat beroende på diagnoskriterier, kön och åldersgrupp. Man kan exempelvis räkna förekomsten av enskilda delsymtom, det vill säga svårigheter att initiera eller bibehålla sömnen, tidiga uppvaknanden eller otillräcklig sömnkvalitet. Då ses de högsta siffrorna – upp mot 30–40 %. Om även besvärande dagsymtom räknas med hamnar förekomsten närmare 10–15 %
(10). Bland patienter som söker primärvård kan betydligt högre prevalens ses, upp mot 50 %. I två studier i Storbritannien var den årliga incidensen av akut insomni 27–36 %. Cirka 72–78 % av dessa fall återfick god sömn vid senare uppföljning
(11) (12).
En betydande andel av de med insomni utvecklar emellertid bestående sömnstörningar. I en kanadensisk kohort som följdes fram till 2014 hade de med subsyndromal insomni ~74 % sannolikhet att återfå god sömn inom loppet av 5 år. Subsyndromal insomni innebar att patienterna inte uppfyllde alla kriterier för diagnosen insomni (det vill säga hade inte subjektiva besvär orsakade av sina symtom, eller hade haft diagnosen i mindre än en månads tid). Studien undersökte även de med en full insomnidiagnos, vilka uppfyllde alla diagnostiska kriterier. För dem var siffran betydligt lägre: Enbart ~41 % återfick god sömn inom 5 års tid
(13). Även bland tonåringar uppvisar en betydande andel bestående symtom vid uppföljning ett år senare
(14).
Rekommendationer för sömnlängd
Många individuella och miljömässiga faktorer påverkar sömnen. Dessa är viktiga att beakta vid utvärdering av patienters sömn. Analyser över flera länder indikerar att runt 25–30 procent av den vuxna befolkningen inte når upp till de rekommenderade 7 timmarna sömn per dygn
(15).
Utifrån rådande evidens har den amerikanska akademin för sömnmedicin och sömnforskning gått ut med rekommendationer om hur många timmars sömn som olika åldersgrupper bör få i genomsnitt. För vuxna är rekommendationen att sova minst sju timmar per natt
(2), men behovet kan vara lägre. Vissa individer är kortsovare, något som i vissa fall har att göra med mer sällsynta varianter av enskilda gener till exempel i gener som styr dygnsrytmer (till exempel DEC2) eller hjärnans sömn-vakenreglering (till exempel en av de adrenerga receptorerna, ADRB1)
(16).
För barn är rekommendationerna för sömn mycket åldersberoende
(17). Rekommendationen sömn per dygn är:
- Mellan 4–12 månader: 12–16 timmar.
- 1–2 år: 11–14 timmar.
- 3–5 år: 10–13 timmar.
- 6–12 år: 9–12 timmar.
- Tonåringar: 8–10 timmar.
Upp till 5 års ålder är det vanligt att barn tar en daglig tupplur
(18). Därför omfattar rekommendationen för längden på sömn även tupplurar för barn i yngre åldrar. Förekomsten av dagliga tupplurar är också hög bland äldre individer
(19), liksom i vissa befolkningar (till exempel i Spanien).