Bakgrund
Sömnlöshet och sömnstörningar är vanliga problem som kan leda till nedsatt välbefinnande och funktionsförmåga. Cirka 48 procent kvinnor och 38 procent män upplever att de har återkommande sömnbesvär. Sömnlöshet (insomni) kan orsaka problem med insomnandet, nattliga uppvaknanden och för tidigt uppvaknande. Fysisk träning, korrekt tajmad ljusexponering och en hälsosam kost kan bidra till en förbättrad sömn.
De flesta som söker hjälp för sina sömnbesvär gör det för att de upplever otillräcklig mängd sömn och/eller dålig sömnkvalitet. Detta kan resultera i nedsatt välbefinnande och funktionsförmåga. Insomni (sömnlöshet) är den vanligaste formen av sömnstörning. Insomni innebär problem med insomnandet, nattliga uppvaknanden med svårigheter att somna om, eller för tidigt uppvaknande på morgonen. Det kan även förekomma en kombination av dessa besvär. En upplevelse av för kort eller dålig vilokänsla i sömnen förekommer också ofta.
Diagnostik
Ett krav för att kunna ställa en klinisk diagnos är att patientens symtom på insomni orsakar besvär under den vakna delen av dygnet, såsom för välbefinnandet eller daglig funktionsförmåga (se faktaruta 1). Symtomen ska även ha förekommit i minst en månads tid (se faktaruta 1), enligt den definition som finns ICD-10 (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems).
Följande dagtidssymtom förekommer ofta vid sömnbrist:
- sömnighet
- trötthetskänsla
- energiförlust
- irritabilitet eller sänkt stämningsläge
- värk eller stelhetskänsla
- nedsatt koncentrations- eller minnesförmåga
- försämrad skol- eller arbetsprestation.
Efter eventuellt insatt behandling bör man också följa dessa symtom för att bedöma ifall det sker en förbättring av patientens tillstånd.
Subjektiva besvär utgör alltså en central komponent för diagnosen insomni, liksom för många andra sömnstörningar. Det är viktigt att beakta att sådana subjektiva besvär ofta inte överensstämmer med objektiva fynd. Detta gör att parametrar som tid till insomnandet och nattliga uppvaknanden ofta över- eller underskattas
(4).
För att kunna fastställa diagnosen insomni ska följande fyra kriterier föreligga:
-
Patienten upplever problem med att inte falla i sömn, eller att bibehålla sömn, eller sömn som inte ger välbehövlig vila (nedsatt sömnkvalitet).
-
Sömnstörningen förekommer minst 3 gånger/vecka i minst 1 månad.*
-
Individen uppvisar en upptagenhet av sömnlösheten och bekymras över dess konsekvenser för funktionen kommande dag.
-
Sömnstörningen orsakar tydliga besvär för patienten eller stör individens dagliga liv.
För att kunna fastställa diagnosen insomni får det inte finnas någon annan diagnos som bättre förklarar tillståndet.
Notera att man på europeisk nivå förespråkar användning av International Classification of Sleep Disorders 3 (ICSD-3). Enligt ICSD-3 ska symtom på insomni ha funnits i minst tre månader
(5).
-
* Notera att enligt ICD-11 delas insomni in i akut insomni, eller korttidsinsomni (duration <3 månader); samt i kronisk eller långvarig insomni (duration ≥3 månader). Gällande frekvens av symtom anger ICD-11 att det ska röra sig om sådana som förekommer flera gånger per månad.