Försenat dygnsfassyndrom (DSPS)
Individer med DSPD skattar sin kronotyp som ”extrema kvällstyper”, då syndromet innebär att insomnande och uppvaknande är påtagligt försenat. Debut av DSPD inträffar oftast under tonåren eller tidig vuxen ålder.
Försenat sömnfassyndrom eller dygnsfassyndrom (delayed sleep-wake/phase disorder DSWPD eller DSPD) är den vanligaste dygnsrytmsömnstörningen
(81). Förekomsten är inte helt klarlagd. Beroende på material och definition har DSPD varierat i prevalens mellan 0,2 och 16 % av befolkningen. DSPD är vanligare i yngre åldersgrupper.
Patienter med DSPD har en kronisk påtaglig försening i både insomnandet och uppvaknandet, jämfört med det som är önskvärt och som utgör den sociala normen. Detta kan yttra sig som insomni med insomningsbesvär. Den faktiska tiden för patientens insomnande brukar ändå ha en regelbundenhet, då insomningstiden är knuten till den senarelagda dygnsrytmen. När individer med DSPD somnar har de därmed som regel god sömn med ett normalt sömnmönster. På grund av en obalans mellan den försenade dygnsrytmen och sociala normer, kan symtomen vid DSPD vara orsakade av en social jetlag-störning (se avsnittet Jetlag-störning) och därmed vara mer påtaglig vid exempelvis jobb som kräver tidiga dagpass.
Patienterna har ofta försenade dygnsrytmer i kroppstemperatur och melatoninnivåer mätt i blod och urin. Mätning av melatoninnivåer under kväll och natt är användbart för att särskilja DSPD från insomni med insomningssvårigheter. I det senare fallet sker utsöndringen av melatonin vid en normal kvällstid.
Även om den exakta etiologin för DSPD inte är väl etablerad, har man funnit associationer med polymorfismer inom dygnsrytmklockgenerna CLOCK, PER3 och CRY1. Som ett exempel har mutationen i den sistnämna genen observerats med en frekvens på ungefär 0,6 % i den generella befolkningen
(188).
Behandling
Behandlingen vid DSPD syftar till att anpassa endogena dygnsrytmer till det önskade schemat för sömn och vakenhet. Strikt följsamhet är nödvändigt för att undvika att dygnsrytmen inte återgår till en försenad fas
(189).
Vid behandling av DSPD finns det viss evidens för användning av schemalagd administrering av melatonin (off label)
(186). Detta gäller även hos barn och tonåringar med eller utan psykiatriska åkommor. Man kan även prova en kombination med ljusexponering schemalagd till morgonen och undvikande av ljus på kvällen. Evidensen för effekt av detta är begränsad.