Sömnstörningar
En stor andel av befolkningen har någon form av sömnsvårighet eller sömnstörning. Förekomsten är högre bland kvinnor och ökar med stigande ålder.
Sömnstörningar såsom sömnapné kan ofta förbli odiagnosticerade och sömnstörningar förekommer ofta sekundärt till många underliggande sjukdomar. Därtill uppger en stor andel av befolkningen att de sover färre timmar än vad som rekommenderas utifrån rådande evidensläge, det vill säga minst sju timmar per natt för vuxna individer
(1). Detta bygger på konsensus utifrån en genomgång av den vetenskapliga litteraturen
(2). Sömnbehovet är emellertid individuellt, och vissa mår bra på färre eller fler timmar än detta intervall (se avsnittet Rekommendationer för sömnlängd).
Sömnen har en stor betydelse både för människans fysiologiska, neurokognitiva och mentala hälsa. Att kunna identifiera och behandla sömnstörningar, och förbättra ohälsosamma sovvanor kan därmed även medföra positiva effekter på många andra hälsotillstånd. Begreppet sömnstörningar som avhandlas i kapitlet omfattar fem huvudgrupper:
- insomni
- hypersomnier
- parasomnier
- dygnsrytmstörningar
- sömnrelaterade motorikstörningar.
Detta kapitel fokuserar främst på sömnstörningar hos vuxna. För mer information om barn och ungdomar se Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation för sömnstörningar hos barn och ungdomar.