Särskilda patientgrupper
Vissa patientgrupper kan behöva en mer anpassad läkemedelsbehandling utifrån de specifika förutsättningar som gäller för respektive patientgrupp. Det gäller bland annat för patientgrupperna barn, flickor och kvinnor i fertil ålder, äldre personer och personer med intellektuella funktionsnedsättningar.
Läkemedelsprövningar av anfallsförebyggande läkemedel är i huvudsak utförda på vuxna och nya läkemedel blir därför i första hand godkända för behandling av vuxna. Kunskapen om enskilda läkemedels farmakokinetik, effekter och biverkningar hos barn är sämre och mycket av behandlingstraditionen vid epilepsi hos barn bygger på beprövad erfarenhet.
En viktig tumregel är att starta med låg dos och därefter successivt höja dosen. Dosfönstret, som framgår i avsnitt Olika anfallsbyggande läkemedel, är stort och ofta uppnår man anfallsfrihet med doser som ligger i nedre delen av intervallet.
Barn som samtidigt har andra funktionsnedsättningar har ofta stor känslighet för anfallsförebyggande läkemedel och kan få oacceptabla biverkningar, inte minst i form av beteendestörningar och kognitiva problem. Detta gäller även vid betydligt lägre doser än de gängse rekommenderade.
Det är viktigt att ta särskild hänsyn när man väljer läkemedel för behandling av kvinnor i fertil ålder.
Valproat är på grund av läkemedlets teratogena effekt olämpligt att ge till flickor eller till kvinnor i fertil ålder. Om man trots detta bedömer att en sådan förskrivning är nödvändig är det viktigt med noggrann information till patienten på grund av ökad risk för fosterskador i form av neuralrörsdefekt, kognitiv påverkan och autism.
Topiramat är sedan 2023 omklassat till högriskläkemedel för gravida på grund av övertygande negativa effekter på kognitiv utveckling och risk för autism i tillägg till den redan kända risken för neuralrörsdefekter.
Antikonception
Man bör beakta vikten av högeffektiv antikonception för kvinnor som får behandling med epilepsiläkemedel, i synnerhet om valproat eller topiramat ingår i behandlingen.
Enzyminducerande anfallsförebyggande läkemedel interagerar med hormonella preventivmedel och kan minska effekten av dessa. Omvänt kan hormonella preventivmedel minska nivån av lamotrigin. Patienten bör därför få rådgivning om preventivmedel av, eller i samråd med, gynekolog och neurolog.
Inför graviditet
Kvinnor med epilepsi bör om möjligt planera en graviditet i god tid, så att man kan anpassa behandlingen.
Inför en planerad graviditet är det önskvärt att kvinnan får diskutera läkemedelsbehandlingen med en neurolog, både på grund av risken för teratogena effekter av vissa anfallsförebyggande läkemedel och eftersom optimal anfallskontroll under graviditeten är viktig.
Under graviditet
Under graviditeten bör specialistmödravården kontrollera kvinnan, i samråd med ansvarig neurolog. Monoterapi och lägsta effektiva dosering av anfallsförebyggande läkemedel bör eftersträvas. Livsmedelsverkets rekommendation till alla kvinnor är folsyra 0,4 mg/dag i god tid inför konception och under graviditet. I samband med förlossning bör det för en kvinna med epilepsi finnas beredskap för anfallskuperande behandling vid bilaterala tonisk-kloniska anfall.
Amning
Kvinnor med epilepsi kan uppmuntras att amma då de flesta anfallsförebyggande läkemedel inte går över i bröstmjölken i sådan mängd att det skulle innebära risk för en allvarlig påverkan på barnet. Vissa undantag finns och effekten är inte klarlagd för de nyare läkemedlen. Det är därför bra att diskutera amningsfrågan med neurolog och vid amning bör man observera barnet avseende symtom som sedering och avvikande viktutveckling.
Äldre personer har ofta sämre njurfunktion och långsammare nedbrytning av läkemedel. Detta betyder att det kan förekomma biverkningar även vid "normala" doser av anfallsförebyggande läkemedel. Det är därför viktigt att börja med en låg dos och sedan långsamt öka dosen tills effekten är uppnådd.
Ungefär tjugo procent av vuxna och trettio procent av barn med epilepsi har intellektuella funktionsnedsättningar. Många av dessa har även andra neurologiska funktionsnedsättningar eller psykiatriska symtom.
På grund av den bakomliggande cerebrala funktionsstörningen är det vanligare med läkemedelsresistenta anfall hos dessa personer och epilepsin har oftare en kronisk karaktär.
Den kognitiva störningen, som ibland är kombinerad med beteendestörningar, gör det svårt att bedöma anfallssituationen och eventuella biverkningar av anfallsförebyggande läkemedel. Känsligheten för biverkningar, i form av sedering, kognitiva störningar, ataxi och beteendestörning, är större i denna grupp. Detta bör beaktas, men det är viktigt att undvika underbehandling av anfall. I synnerhet bör risken för bilaterala tonisk-kloniska anfall minimeras.
Samtidig behandling med neuroleptika och andra läkemedel som påverkar centrala nervsystemet är vanligt förekommande i den här patientgruppen. Det kan därför krävas större erfarenhet av epilepsi och mer individuell anpassning av epilepsibehandlingen vid samtidig intellektuell funktionsnedsättning än när epilepsi förekommer som enskilt neurologiskt symtom. För sedvanlig anfallsförebyggande behandling finns inget stöd för val av andra läkemedel än de generellt rekommenderade.