Om den anfallsförebyggande behandlingen inte hjälper
Kvarstående epilepsianfall förekommer hos 30 % av personer som får behandling med anfallsförebyggande läkemedel trots adekvat diagnostik, val och dosering av anfallsförebyggande läkemedel samt god följsamhet till läkemedelsbehandlingen. Det är sällan meningsfullt att under flera år pröva sig igenom ett flertal anfallsförebyggande läkemedel, enskilt eller i kombination.
Studier visar att sannolikheten för meningsfull effekt av ytterligare läkemedel är mycket låg redan efter försök med 2–4 adekvata läkemedelsalternativ
(8). För dessa patienter bör man i stället överväga andra behandlingsformer, till exempel epilepsikirurgi, vagusnervstimulering eller ketogen kost.
Handläggningen av samtliga dessa behandlingsalternativ bör ske på regionsjukhusnivå. Viss utredning och vård vid svårbehandlad epilepsi faller inom området nationell högspecialiserad vård. Handläggningen av sådana fall bör ske på enhet med sådant tillstånd.
Patienter med anfall som inte går att kontrollera med två preparat i adekvata doser, ensamt eller i kombination, bör man således remittera till en specialiserad epilepsienhet för ställningstagande till kompletterande diagnostik och behandlingsalternativ
(1). När det handlar om små barn med allvarlig epilepsi som hotar att påverka deras utveckling bör remittering ske tidigare i förloppet för sådan bedömning.