Anfallsförebyggande behandling
Anfallsförebyggande behandling syftar till anfallsfrihet och utan besvärande biverkningar. Anfallstyp, tolerabilitet, biverkningsprofil, interaktioner och patientens individuella behov styr läkemedelsvalet. Behandlingen startar försiktigt med långsam upptitrering och övervakning av biverkningar. Exempel på särskilda patientgrupper som kräver extra hänsyn är barn, kvinnor i fertil ålder och äldre. Ungefär tre av fyra personer uppnår långtidsremission.
När epilepsidiagnosen är säkerställd och anfallsutlösande faktorer i möjligaste mån är eliminerade, påbörjar behandlingen med anfallsförebyggande läkemedel. Personen (vårdnadshavare när det gäller barn eller närstående vid behov) ska vara delaktig i beslutet om att påbörja läkemedelsbehandling och få så fullständig information som möjligt om:
- anfallsframkallande faktorer
- säkerhetsbeteende
- diagnos
- prognos
- behandlingsalternativ.
Idag anser man även att information om SUDEP (sudden unexpected death in epilepsy) bör ges vid hög risk, det vill säga vid frekventa bilaterala tonisk-kloniska anfall.
Målet med läkemedelsbehandlingen är anfallsfrihet, dock inte till priset av biverkningar med mer negativa konsekvenser än de anfall som behandlingen omfattar. Något som är värt att understryka här är att de flesta biverkningar är reversibla.
I möjligaste mån bör man eliminera anfallsframkallande faktorer. Exempel på sådana kan vara:
- tablettglömska
- alkohol
- sömnbrist
- andra läkemedel
- infektioner
- feber
- blinkande ljus.