Epilepsi
Epilepsi är en neurologisk sjukdom som kännetecknas av upprepade, oprovocerade anfall. Det finns olika anfallstyper, inklusive fokala anfall, generaliserade anfall och anfall med okänd start. Epilepsi kan också klassificeras i olika syndrom. Läkemedelsbehandlingen består av anfallsförebyggande och anfallskuperande läkemedel.
Epilepsi är en av de vanligaste neurologiska sjukdomarna. Tillståndet är mycket heterogent avseende etiologi, ålder och svårighetsgrad. Diagnosen epilepsi innebär en varaktig benägenhet för upprepade oprovocerade anfall, medan provocerade/akutsymtomatiska anfall förekommer vid många olika sjukdomar men behandlingen därvid är likadan. Epilepsi förekommer hos 0,5–1 % av befolkningen. Cirka 80 000 personer, varav 11 000 barn, har diagnosen epilepsi i Sverige, enligt data från 2019
(1). Varje år får ytterligare cirka 4 500 personer diagnosen epilepsi.
Den medicinska behandlingen är ofta långvarig och diagnosen har stor hälsoekonomisk betydelse på grund av höga kostnader för läkemedel och sjukfrånvaro. Epilepsi leder ofta till medicinska och psykosociala konsekvenser genom aktivitetsbegränsningar och minskad social delaktighet. Exempel på detta är möjligheterna till bilkörning, körkortsbehörighet överlag samt begränsningar inom arbetslivet. Att på ett adekvat sätt säkerställa epilepsidiagnosen och klassificera epilepsi- och anfallstyp är av stor vikt, då detta har såväl prognostisk som terapeutisk betydelse.
Engelskspråkig medicinsk litteratur har ersatt ”Anti-Epileptic drugs (AEDs)” med ”Anti-Seizure Medication (ASM)”. Uttrycket ”anfallsförebyggande behandling” ersätter i den här texten det tidigare samlingsnamnet ”antiepileptisk behandling”. Läkemedel som främst används för att bryta pågående epileptiska anfall har i den här texten fått benämningen ”anfallskuperande”. Syftet är att i större utsträckning beskriva medicineringens syfte och lämna utrymme för läkemedel med direkt påverkan på utvecklingen av själva epilepsisjukdomen.
Definition
Epilepsi innebär att en person har en varaktig benägenhet att få upprepade epileptiska anfall som inte är symtom på akut sjukdom eller skada. Tillståndet är heterogent, men oftast är det kännetecknat av minst två epileptiska anfall som uppträtt spontant. Ett enstaka epileptiskt anfall eller anfall provocerade av akut sjukdom eller skada leder som regel inte till diagnosen epilepsi, utom i vissa fall då man bedömer att risken för ytterligare anfall är hög, till exempel vid malign hjärntumör.
Anfallet startar i ett nätverk som är begränsat till en hemisfär.
Fokala anfall går att dela in i:
- anfall med medvetandestörning
- anfall utan medvetandestörning.
Baserat på vilket som är det initiala anfallssymtomet klassificeras anfallen som:
- motoriska anfall:
- automatism
- atoniskt
- kloniskt
- epileptisk spasm
- hyperkinetiskt
- myoklont
-
toniskt
- icke-motoriska anfall:
- autonomt
- beteendeavbrott
- kognitivt
- emotionellt
- sensoriskt.
Fokala anfall kan ibland spridas till den andra hemisfären och resultera i bilateralt tonisk-kloniskt anfall.
Generaliserade anfall startar och sprids snabbt i hjärnans bilaterala nätverk. Hela eller stora delar av storhjärnbarken på hjärnans båda sidor engageras.
Generaliserad start/generaliserade anfall går att dela in i två huvudgrupper:
- motoriska anfall
- icke-motoriska anfall.
Därefter går det att dela in dessa två huvudgrupper i flera undergrupper:
- motoriskt anfall:
- tonisk-kloniskt
- kloniskt
- toniskt
- myoklont
- myoklont-tonisk-kloniskt
- myoklont-atoniskt
- atoniskt
-
epileptisk spasm
- icke-motoriskt (absens)
- typiskt
- atypiskt
- myoklont
- ögonlocksmyoklonier.
Epileptiska anfall som inte går att klassificera är anfall av oklar typ och när det finns osäkerhet om hur anfallet startade.
Anfall med okänd start går att dela in i:
- motoriskt anfall
- tonisk-kloniskt
-
epileptisk kramp
- icke-motoriskt
- beteendeavbrott/uppstannande.
Klassifikationen är baserad på:
- etiologiska orsaker
- ålder vid insjuknandet
- elektroencefalografi (EEG)-fynd
- anfallstyp.
Exempel på syndrom är:
- Wests syndrom (infantila spasmer)
- Lennox–Gastauts syndrom
- absensepilepsi i barndomen
- juvenil myoklon epilepsi.