Kolondivertiklar och divertikulit
Divertikulos och divertikulit är associerade till västerländsk livsstil. Få individer med divertikulos utvecklar divertikulit som kan vara allt från mild till livshotande.
Bakgrund
Divertiklar i kolon utgörs av slemhinneutbuktningar som hernierar genom tarmväggen där blodkärlen penetrerar. Antalet divertiklar kan variera från enstaka till hundratals. Den vanligaste lokalisationen i västvärlden är kolonsigmoideum men samtliga kolonavsnitt kan påverkas. I Asien är divertiklar i högerkolon vanligast förekommande
(50).
Flera studier pekar på att patienter får divertikulos genom omgivningsfaktorer. Tänkbara riskfaktorer är följande
(50):
- fiberfattig diet
- övervikt
- rökning
- rött kött
- fysisk inaktivitet.
Frekvensen divertiklar ökar med stigande ålder och förekommer hos mer än hälften vid ålder över 70 år
(51) (52). Divertiklar är vanliga i yngre ålder 30–40 år och vissa data indikerar att denna grupp har ökad risk att drabbas av divertikulit.
Risken för patienten vid divertikulos att drabbas av divertikulit är 4–7 % vilket är betydligt lägre än vad man tidigare trott
(53) (54) (55).
Divertikulit delas in i okomplicerad och komplicerad:
-
Den okomplicerade är begränsad till tarmväggen
-
Komplicerad innebär att det har skett en komplikation som abscess, stenos, fri perforation eller fistulering.
Klassifikation
Det finns flera klassifikationssystem där en av de mest använda är modifierad Hinchey klassifikationen för gradering av akut divertikulit radiologiskt
(56)där grad 0-1a är okomplicerad divertikulit och 1b-4 komplicerad divertikulit:
-
Grad 0: mild divertikulit med väggförtjockning
-
Grad 1a: flegmone eller perikolisk inflammation
-
Grad 1b: perikolisk abscess
-
Grad 2: abscess i lilla bäckenet
-
Grad 3: purulent peritonit
-
Grad 4: fekal peritonit.