Levertransplantation
Det kan vara aktuellt med levertransplantation vid mycket allvarlig leversjukdom när inga andra behandlingsmöjligheter finns. De vanligaste indikationerna är kronisk leversjukdom i sent stadium och levertumörer. Transplanterade patienter behöver livslång immunsuppressiv behandling.
Den första levertransplantationen i Sverige utfördes 1984. Därefter har man i Sverige utfört mer än 4 000 levertransplantationer och både teknik och omhändertagande har successivt utvecklats. Resultaten är nu goda med en 1-årsöverlevnad på >95 % och en 5-årsöverlevnad på >80 % för ickemalign, ickeviral leversjukdom. Cirka 160-200 levertransplantationer fördelat på två centra (Karolinska universitetssjukhuset Huddinge och Sahlgrenska universitetssjukhuset) utförs numera per år i Sverige
(75).
Indikationerna för levertransplantation är främst kronisk leversjukdom med levercirros och dekompensation samt levertumörer. Akut fulminant leversvikt utgör cirka tio procent av alla transplantationsfall i Norden.
De vanligaste bakomliggande sjukdomarna i Sverige är:
- primär skleroserande kolangit
- alkoholrelaterad leversjukdom
- hepatit B
- hepatit C
- metabolt associerad steatotisk leversjukdom (MASLD)
- autoimmun hepatit
- primär biliär kolangit.
Patienter med hepatocellulär cancer kan transplanteras om cancern upptäcks tidigt. De vanligaste orsakerna till transplantation på grund av fulminant leversvikt är läkemedelsförgiftningar samt akut viral hepatit.
Efter levertransplantation får alla patienter immunsuppressiv behandling för att minska risken för avstötning. Exempel på sådana läkemedel är:
- prednisolon
- takrolimus
- mycofenolatmofetil
- ciklosporin
- azathioprin.
Dessa läkemedel är helt nödvändiga, men de har ofta biverkningar i form av ökad risk för:
- diabetes mellitus
- hypertoni
- njurskador
- viktuppgång.
Patienter som genomgått levertransplantation behöver ha tät och regelbunden, livslång uppföljning inom sjukvården.