Ascites
Ascites innebär en ansamling av vätska i buken. Det är den vanligaste och oftast den första komplikationen till levercirros som uppstår. Ascites kan vara mild, måttlig eller spänd.
Ascites uppkommer på grund av portal hypertension i kombination med en störning i det hormonella systemet inkluderande renin-angiotensin
(66).
Ascites kan kompliceras av:
- hyponatremi
- spontan bakteriell peritonit
- hepatorenalt syndrom
- recidiverande ascites
- refraktär ascites.
Utredning
Patienterna har subjektiva besvär av ascites såsom buksvullnad vilket är ofarligt om det inte ger andningspåverkan. Navelbråck kan uppstå liksom bensvullnad.
Palpation/perkussion är en tillförlitlig metod för att upptäcka ascites. Fynden kan dock vara svårvärderade vid samtidig obesitas.
Buksmärta och/eller ömhet vid palpation av buken kan bero på buksvullnaden i sig men även inflammation, till exempel på grund av spontan bakteriell peritonit. Ultraljud, som är den säkraste och mest känsliga metoden, är ofta onödigt för enbart diagnos av ascites. Diagnostisk laparocentes ska alltid utföras vid misstanke om ascites, och vid klinisk försämring varvid man bestämmer LPK (poly/mono) och odling.
När ascites uppstår första gången bör man även kontrollera albumin i ascites samt i blod för att kunna räkna ut differensen (serum-ascites-albumingradient, SAAG) mellan dessa. Om SAAG >11 g/L stödjer det misstanke om ascitesutveckling på grund av cirros med portal hypertension. Vid misstanke om malignitet tas också cytologiprov på ascitesvätskan.
Behandling
Rekommendationen till patienterna är saltrestriktion genom att undvika hel- och halvfabrikat samt mat med extra tillsatt salt. Det är dock viktigt att undvika utveckling av sarkopeni (nedsatt muskelstyrka och muskelvolym) och patienten kan behöva kontakt med dietist för att säkerställa god nutrition.
Vid måttlig-spänd ascites bör man ge diuretikabehandling med aldosteronantagonist och furosemid. Viktnedgången bör vara max 0,5 kg kroppsvikt/dygn, men kan vara upp till 1 kg/ kroppsvikt/dygn om patienten har svullnad i benen (perifera ödem). Vid behandlingseffekt bör dosen minskas till minsta effektiva diuretikados.
Regelbunden uppföljning av klinisk bild och laboratorieprover bör ske, speciellt om behandlingen är nyinsatt.
Vid uttalat sänkt serumnatrium, oftast <125 mmol/L, bör man pausa/ta bort diuretikabehandlingen. Vätskerestriktion rekommenderas enbart vid symtomgivande eller uttalad hyponatremi (ofta <125 mmol/L). Ascitestappning rekommenderas vid recidiverande eller spänd, symtomgivande ascites. I övrigt, se faktaruta 3 på sidan Levercirros och dess komplikationer. Se också Nationellt vårdprogram för levercirros för mer information.
Prognos
Patienter med dekompenserad levercirros har förkortad överlevnad. Man bör överväga levertransplantation som behandlingsalternativ.