Krupp

Krupp förekommer hos barn från cirka 3 månaders ålder upp till 3 år. Sjukdomen orsakas av en virusinfektion, oftast parainfluensa typ 1 eller 2, influensa A eller RSV (respiratoriskt syncytievirus), vilka orsakar en subglottisk slemhinnesvullnad. Begreppen falsk krupp och pseudokrupp är föråldrade och bör undvikas.

Sjukdomsförloppet vid krupp är ofta att ett barn som till synes är friskt när vårdnadshavaren lägger det för natten sedan vaknar med skällande hosta och lufthunger. Ibland har barnet haft lätta förkylningssymtom några dagar. Barnet blir oroligt av andningsbesvären. Om det börjar gråta och skrika försvåras situationen ytterligare. Föräldrar, som upplever detta första gången, kan bli rädda och det förstärker barnets oro och lufthunger.

Sjukdomsförloppet är oftast kortvarigt, 1‍–‍2 nätter. Det är viktigt att föräldrar redan vid första kruppanfallet får lära sig om sjukdomens naturalförlopp, eftersom de barn som får krupp ofta får det flera gånger.

Utredning

Anamnesen är viktig för att kunna ställa diagnos. Klassiska symtom är heshet och den skällande hostan. Den subglottiska svullnaden orsakar inspiratorisk stridor. Somatisk undersökning är viktigt men inga prover är i normalfallet nödvändiga. Mät syresaturationen med pulsoximeter vid svårare fall.

Den somatiska undersökningen ska även fokusera på tecken på differentialdiagnoser. Epiglottit är en viktig differentialdiagnos, men efter införandet av vaccination mot Haemofilus influenzae typ B, är epiglottit mycket ovanlig bland barn. Se avsnittet Epiglottit på sidan Halsinfektioner i kapitlet Öron-, näs- och halssjukdomar. Andra differentialdiagnoser vid stridor och dyspne hos barn är främmande kropp, bakteriell trakeit och retrofaryngeal abscess.

Behandling

Målet med behandlingen är att i första hand minska svullnaden och därmed få hostan att avta.

Egenvård

Barnet kan få god symtomlindring genom att man tar upp barnet ur sängen och låter det sitta i upprätt läge. Trösta barnet och få det att lugna ner sig. Lugn och ro minskar stresspåslaget och symtomen. Låt barnet dricka till exempel vatten. Om andningsbesvären kvarstår när barnet sitter i knäet och har lugnat ner sig bör vårdnadshavaren söka läkarvård.

Behandling på vårdinrättning

Ge syrgas om SaO₂ är 92 % eller lägre.

Adrenalin

När barnet kommer in akut med kvarstående stridorös andning, kan barnet få inhalera adrenalin (epinefrin) i nebulisator. Adrenalin injektionsvätska, 1 mg/ml i nebulisator, 1‍–‍2 mg (1‍–‍2 ml), inhaleras efter spädning med fysiologisk koksaltlösning (NaCl 9 mg/ml) till slutvolymen cirka 2 ml.

Effekten av adrenalin är övergående och ger märkbar lindring i 10‍–‍30 minuter, varefter det kan vara lämpligt att upprepa dosen en gång. Det finns inga studier som med säkerhet identifierat lämplig dosering av adrenalin. Doserna ovan följer inte produktinformationen och krupp saknas som indikation för behandling, men behandlingen är baserad på svensk tradition och klinisk erfarenhet.

Steroider

Om besvären kvarstår trots adrenalininhalation, ges kortikosteroider utanför godkänd indikation. Det finns en svensk tradition att använda betametason vid krupp. Säkra data om optimal dosering saknas och användningen är off label. Eped rekommenderar 0,12 mg/kg, maxdos 8 mg, som engångsdos 

. Eped är ett erfarenhets- och evidensbaserat beslutsstöd för säker läkemedelshantering till barn.

Kortisoneffekten, med reducerat ödem, insätter långsammare men kvarstår längre än med adrenalin. Invänta effekt och besvärsfrihet innan barnet lämnar mottagningen. Om förbättring uteblir bör barnet stanna kvar för observation. Det kan vara aktuellt med remiss till sjukhus. I de flesta fall tillfrisknar barnet inom 1‍–‍3 dygn.