Behandling

Behandling av hjärtsvikt syftar vanligtvis till att i största möjliga mån kontrollera symtomen och bromsa utvecklingen av tillståndet. Huvudsakligen består behandlingen av läkemedel och icke-farmakologiska interventioner.

Den farmakologiska behandlingen differentieras utifrån flera aspekter och valet av läkemedel beror på typen av hjärtsvikt:

• vid kronisk hjärtsvikt inriktas behandlingen på neurohormonell blockad och – i selekterade fall – deviceimplantation (resynkroniseringsterapi)
• vid akut hjärtsvikt utgörs behandlingen av intravenösa inotropa och vasoaktiva medel i kombination med diuretika.

Många patienter övergår till en fas med avancerad hjärtsvikt, som kännetecknas av ihållande symtom trots maximal behandling. För selekterade patienter kan kortvarigt mekaniskt cirkulationsstöd (MCS) behövas tills implantation av långvarig MCS eller hjärttransplantation blir tillgänglig. Patienter med kontraindikationer mot MCS eller hjärttransplantation bör övervägas för palliativ vård.

Inom hjärtsviktspopulationen finns det särskilda grupper av patienter som kräver speciell uppmärksamhet, som till exempel vuxna med medfödda hjärtfel, barn, patienter med cancersjukdomar, med mera. Stora randomiserade kliniska behandlingsstudier för dessa patientgrupper saknas och behandlingen är oftast empirisk.