Hjärtsvikt
Hjärtsvikt är ett mångfacetterat kliniskt syndrom som drabbar mer än 64 miljoner människor världen över. Incidensen och prevalensen ökar med stigande ålder. Trots tillgång till modern behandling har patienter med hjärtsvikt en dyster prognos med en dödlighet på cirka 67 % inom 5 år efter diagnos.
Hjärtsvikt är inte en enskild patologisk diagnos utan ett kliniskt syndrom som beror på en strukturell och/eller funktionell avvikelse i hjärtat som leder till förhöjda tryck i hjärtats rum och/eller otillräcklig hjärtminutvolym i vila eller under ansträngning
(1).
Hjärtsvikt är den ledande dödsorsaken i världen, med en dödlighet på 67 % inom 5 år efter diagnos
(2). Incidensen av hjärtsvikt hos vuxna i Europa är cirka 3/1 000 personår och den rapporterade prevalensen cirka 1–2 %
(3). Prevalensen ökar dock med åldern från cirka 1 % i åldersgruppen <55 år till >10 % i åldersgruppen 70 år eller äldre
(4).
Hjärtsvikt i Sverige
I Sverige insjuknar upp emot 40 000 personer med nyupptäckt hjärtsvikt varje år och det totala antalet personer som lever med diagnosen skattas till cirka 200 000 till 300 000. Hjärtsvikt går att behandla i de flesta fall, men underbehandling är vanlig. Prognosen för patienter med hjärtsvikt har förbättrats avsevärt sedan de första randomiserade kliniska studierna om hjärtsviktsmediciner publicerades för några decennier sedan. Överlevnaden hos patienter med hjärtsvikt är dock fortfarande sämre och livskvaliteten påtagligt lägre i observationsstudier än i kliniska prövningar
(5).
Hjärtsvikt är förenad med stora kostnader, som uppskattas till 2–3 % av den totala sjukvårdskostnaden i Sverige
(6). Befolkningstillväxten, åldrandet och de associerade komorbiditeterna förväntas leda till en signifikant ökning av antalet sjukhusinläggningar för hjärtsvikt i framtiden, uppskattningsvis med så mycket som 50 % under de kommande 25 åren
(7) (8).