Egen glukosmätning
Med egen glukosmätare eller sensor kan personer med diabetes själva kontrollera blod- eller vävnadsglukos.
Många individer med diabetes blir erbjudna att använda glukosmätare eller sensor för att kontrollera blod- eller vävnadsglukos. För patienter med typ 2-diabetes utan behandling som riskerar att skapa hypoglykemier behövs inte egenkontroll av glukos ur ett medicinskt perspektiv. Korrelationen mellan tätare kontroller av glukosmätning och HbA1c hos individer utan insulinbehandling är inte lika tydlig som hos dem med insulinbehandling
(55) (56). Patienter kan dock uppleva bättre förståelse för sin sjukdom och behandlingen med egenmätning.
För att kunna justera insulindoser och behandla sjunkande glukosnivåer hos personer med insulinbehandling är det rekommenderat med regelbunden egenmätning. Glukosmätning inför träning är också rekommenderat för att undvika hypoglykemi i samband med träningspasset. Individer med flerdos insulinbehandling kan också bli erbjudna en kontinuerlig subkutan glukosmätning med sensor. Syftet med sådana mätningar är att kunna justera insulindoser regelbundet utifrån behov baserat på till exempel matintag och träning.
Kontinuerlig mätning av vävnadsglukos kan hjälpa patienten att få bättre känsla för sin sjukdom och insulinbehovet. Individer som använder kontinuerlig glukosmätare behöver också ha tillgång till en vanlig kapillär glukosmätare för att kunna kontrollera glukosvärdet vid snabba förändringar i blodglukos eller där sensorn inte är pålitlig samt för att kalibrera sensorn. Tätare kontroll av glukosvärdet under dygnet är relaterat till förbättrade HbA1c-nivåer hos individer med flera doser av insulin per dag och regelbunden egen glukosmätning hos insulinbehandlade patienter kan förbättra HbA1c och minska risken för komplikationer vid typ 1-diabetes
(57).