Bakgrund
Det är viktigt att diagnostisera rätt typ av diabetes för att patienten ska få rätt behandling. Det kan dock vara svårt att skilja mellan olika diabetestyper, speciellt vid diagnostisering. Det viktigaste är att bedöma om patienten har kvarstående insulinproduktion eller inte. Vanliga symtom vid debut av diabetes är polyuri och polydipsi. Viktnedgång är vanlig vid insulinbrist.
Epidemiologi
Globalt ökar prevalensen av diabetes i den vuxna befolkningen, 20–79 år, och uppgick 2024 till 11,1 procent. Fortsatt ökning är väntad och år 2050 kommer prevalensen uppskattningsvis bli 13 procent.
I Sverige är prevalensen av diabetes cirka 6 procent och ökar med stigande ålder, för personer över 80 år är prevalensen cirka 20 procent. Enligt 2024 års resultat från Nationella Diabetesregistret (NDR) fanns drygt 502 000 vuxna med diabetesdiagnos. Av dessa hade strax över 10 procent typ 1-diabetes (inklusive Latent Autoimmune Diabetes in Adults, LADA) och nästan 90 procent typ 2-diabetes. Medelålder för vuxna med typ 1-diabetes var 49 år. Medelåldern för individer med typ 2-diabetes var 69 år. Rapporterad diabetesduration för individer med typ 2-diabetes var i medeltal drygt tio år.
I Sverige är prevalensen för typ 1-diabetes cirka 0,5 procent. Sverige, Finland och Italien har världens högsta nyinsjuknandetal för typ 1-diabetes.
År 2024 fanns 8712 barn och unga under 18 år med diabetes registrerade i NDR. Av dessa hade 140 typ 2-diabetes. Medelåldern för unga och barn med typ 1-diabetes var 12 år och diabetesdurationen var i medeltal fem år
(1).
År 1996 skapades kvalitetsregistret NDR med syfte att bidra till en förbättring av vården för individer med diabetes i Sverige. Ursprungligen inkluderade NDR enbart data om vuxna från 18 års ålder, men sedan 2018 inkluderar NDR även data om barn och ungdomar från Barndiabetesregistret Swediabkids (skapat 2000).
Vårdgivare rapporterar till NDR via formulär på registrets hemsida eller genom direkt överföring av data från journalsystemen. Med funktionen ”Knappen” kan man studera grad av uppfyllelse av behandlingsmål för olika regioner eller behandlande enheter. Personer med diabetes kan också logga in i NDR och titta på sin egen diabetesprofil som baseras på information som vårdgivare har rapporterat in. Tidigare årsrapporter finns tillgängliga på NDR:s hemsida. Täckningsgraden i NDR analyserades 2024 och var för barn och unga under 18 år 97 procent och för vuxna 50–79 år 83 procent.
Typer av diabetes
Vanliga symtom vid debut av diabetes är polyuri och polydipsi (överdriven törst). Viktnedgång är vanlig vid insulinbrist.
Generellt kan man dela in diabetes i fem olika grupper
(2):
- Typ 1-diabetes
- Typ 2-diabetes
- Sekundär diabetes
- Monogen diabetes
- Graviditetsdiabetes.
Individer med typ 1-diabetes har inte tillräcklig insulinproduktion på grund av autoimmun destruktion av bukspottkörtelns insulinproducerande celler. De behöver därför insulintillförsel.
Orsaken till typ 2-diabetes är otillräcklig insulinproduktion och/eller bristande insulineffekt i kroppens vävnader, så kallad insulinresistens. Insulinresistens och typ 2-diabetes uppträder ofta sekundärt till övervikt eller obesitas, men alla som insjuknar i typ 2-diabetes är inte överviktiga.
Sekundär diabetes kan uppstå på grund av sjukdomar som påverkar funktionen i bukspottkörteln, läkemedelsbehandling eller genetiska faktorer. Under graviditet minskar insulinkänsligheten, och gravida kvinnor utan tidigare känd diabetes kan då utveckla graviditetsdiabetes.
Personer med typ 1-diabetes har ett livslångt beroende av exogen insulintillförsel då kroppens egen produktion av insulin är minskad eller har upphört.
Insjuknande i typ 1-diabetes
Insjuknande i typ 1-diabetes är högst i åldrarna 5–14 år i Sverige men sjukdomen kan debutera i alla åldrar. Om debut sker efter 30 års ålder kan det bli svårare att skilja typ 1-diabetes från andra diabetesformer
(3). Vuxna med autoimmun diabetes kan i början ha en bevarad insulinproduktion och bra glykemisk kontroll med oral behandling men sedan tappa betacellfunktionen inom en relativt kort period (latent autoimmune diabetes in adults, LADA). Andra autoimmuna sjukdomar som kan vara kopplade till typ 1-diabetes är:
-
hypo- och hypertyreos (Hashimotos tyreoidit och Graves sjukdom)
-
celiaki
-
perniciös anemi på grund av atrofisk gastrit
-
Addisons sjukdom.
Symtom vid typ 1-diabetes
Barn som insjuknar i typ 1-diabetes har oftare än vuxna tydliga hyperglykemiska symtom såsom polyuri och polydipsi och har ofta ketoacidos vid debut. Andra symtom som talar för typ 1-diabetes är ofrivillig viktnedgång, trötthet och ackommodationsstörningar. Viktnedgången sker sekundärt till nedbrytning av fett- och muskelvävnad vid insulinbrist. I jämförelse med typ 2-diabetes är insjuknande i typ 1-diabetes relativt akut med försämrade symtom under 2–3 veckor.
Typ 2-diabetes är inte en autoimmun sjukdom utan beror på otillräcklig insulinproduktion och/eller bristande insulineffekt i kroppens vävnader, så kallad insulinresistens.
Insjuknande i typ 2-diabetes
Insjuknande i typ 2-diabetes sker ofta över en längre period. Symtomen kan vara otydliga och ha en långsam utveckling. Patienter kan uppleva trötthet, polyuri och polydipsi men insjuknar mer sällan i diabetesketoacidos. Den kroniska hyperglykemin ökar risken för utveckling av mikro- och makrovaskulära komplikationer redan innan man ställer diagnosen.
Insulinresistens
Insulinresistens leder ofta till stigande nivåer av insulin i blodet. Insulinsekretionen blir till slut otillräcklig för att kompensera för resistensen. Individer med typ 2-diabetes har således en relativ insulinbrist i förhållande till insulinbehovet. Ökad fysisk aktivitet och viktnedgång kan förbättra insulinkänsligheten.
Diabetes kan uppstå sekundärt till andra sjukdomar eller bakomliggande orsaker. Sjukdomar som påverkar funktionen i bukspottkörteln kan leda till sekundär diabetes. Exempel på sjukdomar i bukspottskörteln är cystisk fibros och inflammation i körteln (pankreatit). Utvecklingen av diabetes kan också ske sekundärt till användning av visa läkemedel som kortison och andra generationens antipsykotiska läkemedel.
I vissa länder kallar man fortfarande monogen diabetes för maturity-onset diabetes of the young (MODY). Monogen diabetes kan vara bakomliggande orsak hos individer som:
-
Fått diagnosen diabetes före 30 års ålder
-
inte har mätbara antikroppar
-
har bevarad c-peptid.
Graviditetsdiabetes är diabetes som kan utvecklas hos gravida kvinnor utan tidigare känd diabetessjukdom. Oftast sker det under andra eller tredje trimestern. Prevalensen av graviditetsdiabetes i världen är runt 14 procent och 7 procent i Sverige.
Under graviditet uppstår en viss resistens mot insulin. När graviditetsdiabetes föreligger ökar inte insulinproduktionen tillräckligt för att kompensera för behovet. Graviditetsdiabetes ökar risken för komplikationer som preeklampsi och makrosomi (födelsevikt över 4,5 kg) hos det nyfödda barnet.
Kvinnor med graviditetsdiabetes har en kraftigt ökad risk för att åter drabbas av graviditetsdiabetes vid senare graviditet och för att utveckla typ 2-diabetes i framtiden. Dessutom finns en ökad risk för framtida hjärt- och kärlsjuklighet
(4) (5). Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för diabetesvård från 2018 finns det en rekommendation om stöd till kvinnor som har haft graviditetsdiabetes för att förändra ohälsosamma levnadsvanor. Systematisk uppföljning av vikt, blodglukos och riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar är också rekommenderat.
Screening för graviditetsdiabetes
Screeningkriterier för graviditetsdiabetes varierar inom Sverige och internationellt. Den generella rekommendationen är screening med oral glukosbelastning (oral glucose tolerance test, OGTT)
(6), men Socialstyrelsen har inte tagit ställning till val av metod. Glukosbelastning rekommenderas i graviditetsvecka 24–28 men hos kvinnor med hög risk för typ 2-diabetes kan det vara bra att överväga glukosbelastning tidigare än så. Av alla kvinnor som får diagnosen graviditetsdiabetes har 30–70 procent redan utvecklat hyperglykemi innan vecka 20 (tidig graviditetsdiabetes). Tidig graviditetsdiabetes kan leda till sämre graviditetsutfall
(7).
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är diagnoskriterierna för graviditetsdiabetes följande
(6):
-
Fastande p-glukos 5,1–6,9 mmol/L.
-
P-glukos 1 timme efter OGTT (75 g glukos) ≥10 mmol/L.
-
P-glukos 2 timme efter OGTT (75 g glukos) 8,5–11,0 mmol/L.
Individer med högre nivåer av fasteglukos ≥7 mmol/L och eller plasmaglukos ≥11,1 mmol/L 2 timmar efter OGTT uppfyller diagnoskriterier för diabetes, se sidan Utredning.
Diabetesprevention
Förändringar i levnadsvanor kan påverka utvecklingen av typ 2-diabetes
(8) (9). Rekommendationen för individer som löper ökad risk att utveckla typ 2-diabetes är ett strukturerat program med regelbunden vårdkontakt för att påverka levnadsvanor enligt Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor. Screening för diabetes kan vara motiverat för riskgrupper som till exempel individer med övervikt eller obesitas, kvinnor som har fått graviditetsdiabetes samt individer med stark hereditet för typ 2-diabetes.
Utvecklingen av diabetes på grund av nedsatt glukostolerans kan påverkas med förbättrade matvanor, ökad fysisk aktivitet och viktnedgång. Minskat intag av ohälsosam mat och dryck kan medföra ett minskat energiintag totalt. För att förbättra insulinkänsligheten rekommenderas medelintensiv fysisk aktivitet minst 30 minuter per dag eller totalt 150 minuter per vecka. Man bör erbjuda patienten rådgivning angående rökstopp och minskat intag av alkohol.