Utredning

Anafylaxi är en klinisk diagnos som ställs vid plötsligt påkomna symtom från hud och slemhinnor, till exempel utslag, klåda, angioödem, tillsammans med symtom från luftvägar, gastrointestinalkanalen eller cirkulationsorganen. Även om cirka 90 procent av alla med anafylaxi har hud- och slemhinnesymtom bör anafylaxi misstänkas också om hypotension eller luftvägssvullnad utan hudsymtom uppträder snart efter exponering för ett känt allergen.

Blodprover har ingen plats i diagnostiken av anafylaxi. Serumtryptas (S‍-‍Tryptas) är i de flesta fall förhöjt i den akuta fasen men behandling måste inledas omedelbart då tillståndet misstänks. 

Ett stegrat S‍-‍Tryptas kan i efterhand bekräfta att det rört sig om anafylaxi men ett normalt resultat kan inte utesluta diagnosen. S‍-‍Tryptas-provet måste tas under en pågående reaktion och svaret måste därefter jämföras med ett värde taget i lugnt skede, till exempel inför ett återbesök hos allergolog. Svaret säger ingenting om orsaken. Därför rekommenderas alltid allergiutredning vid svåra reaktioner, där allergenet inte är uppenbart.

Symtomen på anafylaxi kan vara diffusa och ospecifika:

• Läpp- och tungsvullnad ses vid angioödem orsakade av ACE‍-‍hämmare (ACE; angiotensinkonverterande enzym). Även hereditärt angioödem (HAE), då det råder brist på faktor C1‍-‍esteras, kan vara orsak.
• Inspiratorisk stridor ses vid olika typer av högt luftvägshinder, så som främmande kropp, larynxödem, stämbandsdysfunktion eller infektioner. Exspiratorisk stridor ses vid obstruktiva lungsjukdomar.
• Urtikaria kan komma av ansträngning, värme/kyla eller mastcellssjukdomar.
• Blodtrycksfall ses vid allt från ofarliga vagala reaktioner till hjärtinfarkt, arytmi, lungemboli eller sepsis.
• Andningspåverkan ses vid exacerbationer vid KOL, astmaanfall och panikångestattacker.