Behandling
Vid misstänkt anafylaxi ges adrenalin intramuskulärt. Vid behov ska fortsatt behandling ske på intensivvårdsavdelning.
Vid misstänkt anafylaxi ges adrenalin intramuskulärt. Adrenalin har bättre effekt om det ges tidigt i förloppet, avvakta därför inte tills symtom från cirkulationssystemet uppträder
(3) (5) (6).
Adrenalin ges intramuskulärt i lårets utsida i dosen 0,01 mg/kg kroppsvikt, upp till maxdos 0,5 mg. Lårets utsida ger bättre upptag än om det ges i deltoideusmuskeln och är också lättare för patienten att administrera själv. Behandlingen kan upprepas var femte minut, men vid behov av upprepade doser bör fortsatt behandling ske på intensivvårdsavdelning, där Adrenalin kan ges som intravenös infusion. Det finns inga kontraindikationer mot att ge adrenalin intramuskulärt
(3).
Man bör också tänka på följande:
- Syrgas ska alltid ges vid andningspåverkan genom reservoirmask.
- Kristalloid vätska, till exempel Ringer-acetat, ska ges med övertryck vid kardiella symtom som takykardi eller hypotension. Tidig intravenös access är mycket viktigt.
- Att lägga patienten ner och lyfta benen vid hypotension kan ha stor effekt (autotransfusion), liksom att lägga gravida på vänster sida för att inte uterus ska komprimera vena cava inferior. Gravida behandlas i övrigt på samma sätt som alla andra. Vid andningspåverkan är det dock ofta omöjligt för patienten att ligga ner och andningsarbetet blir lättare i sittande.
- Luftrörsvidgande inhalationer med beta-2-agonist, till exempel salbutamol, ges vid luftvägssymtom.
- Antihistamin, till exempel munsönderfallande desloratadin, tas upp snabbt men får effekt först efter cirka 30 minuter och påverkar främst klåda och urtikaria. Det finns ingen evidens för att antihistaminer påverkar utfallet vid anafylaxi (3) (7) .
Anafylaxi
- Läkemedel: Adrenalin 1 mg/ml; Adrenalinpenna (Autoinjektor).
- Administrationssätt: Intramuskulärt i lårets utsida.
- Dos för vuxna: 0,5 mg.
- Dos för barn: 0,01 mg/kg, max 0,5 mg.
- Effekt: < 1 minut. Upprepas var 5:e minut vid behov.
Andningspåverkan
- Läkemedel: Ventoline (salbutamol) 5 mg/ml.
- Administrationssätt: Inhalation i nebulisator.
- Dos för vuxna: 1 ml (= 5 mg).
- Dos för barn: Vikt < 30 kg: 0,5 ml (+ 1,5 ml NaCl 9 %).
- Effekt: Inom minuter. Upprepas vid behov var 20:e minut.
Andningspåverkan
- Läkemedel: Egen inhalator.
- Administrationssätt: Pulver/spray.
- Dos för vuxna: 2 doser.
- Dos för barn: 4 doser i spacer.
- Effekt: Inom minuter. Upprepas vid behov var 20:e minut.
Hypotension
- Läkemedel: kristalloid vätska, till exempel Ringer-Acetat.
- Administrationssätt: Intravenöst.
- Dos för vuxna: 500 ml som bolusdos.
- Dos för barn: 20 ml/kg.
- Effekt: Inom minuter. Upprepas tills blodtrycket normaliseras.
Hypoxi
- Läkemedel: Syrgas.
- Administrationssätt: Inhalation (mask).
- Dos för vuxna: 10 l/min.
- Dos för barn: 10 l/min.
- Effekt: Inom minuter.
Alla
- Läkemedel: Desloratadin 5 mg.
- Administrationssätt: Munsönderfallande.
- Dos för vuxna: 10 mg (2 stycken).
- Dos för barn: < 6 år: 2,5 mg; 6–12 år: 5 mg.
- Effekt: > 30 minuter.
Alfa-1- och beta-1-agonism ger vasokonstriktion som höjer blodtrycket genom ökad inotropi som stärker hjärtat och ökar pulsen, och minskar slemhinneödem. Beta-2-agonism ger bronkdilatation och mastcellsstabilisering, vilket avbryter den allergiska reaktionen. Effekten kommer inom sekunder och ska ges så tidigt i förloppet som möjligt för att förhindra multiorganpåverkan.
De nu använda antihistaminerna minskar klåda och urtikaria och har hög affinitet till perifera H1-receptorer, vilket har gjort de äldre H2-blockerarna överflödiga. Viss kombinationseffekt kan finnas men evidensen är svag och de har ingen plats kliniskt. Desloratadin passerar inte blod-hjärnbarriären och har därför inga sederande biverkningar.
Salbutamol är en beta-2-agonist som relaxerar den glatta muskulaturen i bronkerna. Effekten kommer inom ett par minuter. Full effekt ses efter 30–60 minuter och sitter i cirka fyra timmar.
Det saknas vetenskapligt stöd för kortison vid behandling av anafylaxi men användningen är utbredd. Effekten av kortison tar flera timmar, oavsett administrationsform. Kortison har ingen plats i det akuta omhändertagandet av anafylaxi.
Behandling med kortison kan övervägas vid inneliggande observation i syfte att minska risken för återkommande symtom (bifasiskt insjuknande) men även för denna användning saknas vetenskapligt stöd
(3).
Observation på sjukhus
Alla som haft en misstänkt eller bekräftad allergisk reaktion uppmuntras att söka sjukvård. Om patienten använt sin egen adrenalinspruta behövs ofta förnyade recept. Hållbarheten på autoinjektorerna är vanligen två år. Vid förstagångsinsjuknande behövs både receptförskrivning och eventuell remiss till allergolog.
Vid okomplicerad allergisk reaktion rekommenderas fyra timmars observation.
Vid svår anafylaxi, då patienten kräver mer än en injektion adrenalin, ska patienten observeras inneliggande på sjukhus.
Sena eller bifasiska reaktioner förekommer men är ovanliga. Risken är högre om den första episoden varit allvarlig. Tiden till ny reaktion varierar från timmar till dagar och är svår att förutsäga
(3) (8). Informera därför patienten om att de ska söka vård igen vid ny reaktion och samma behandling påbörjas då direkt.