Behandling
Behandling av akut medvetslöshet består av två delar, nämligen stabilisering av vitala funktioner och riktad behandling.
Utredningen av följande tillstånd ska aldrig fördröja behandlingen. Behandla vid klinisk misstanke:
- Meningit/encefalit
- Addisonkris
- Wernicke-Korsakoffs syndrom
- Sepsis
- Intoxikation
- Grav hjärtsvikt
- Grav respiratorisk svikt
- Hypoglykemi
Kompletterande utredning och behandling
Kompletterande utredning
- datortomografi (DT)-hjärna
- eventuellt DT-angiografi
- fortsatt skyndsam handläggning i samråd med neurokirurg.
Behandling
- Vid behov, reversera effekt av antikoagulantia.
- Målintervall för glukos och natrium.
Kompletterande utredning
- DT-hjärna
- eventuellt DT-angiografi
- fortsatt handläggning i samråd med neurolog, neurokirurg eller annan relevant specialist.
Behandling
- Vid blödning, reversera effekt av antikoagulantia.
- Vid ischemisk stroke kan trombolys eller trombektomi vara indicerat
- Blodtryckskontroll med målintervall
- Målintervall för glukos och natrium
- Evntuellt infektionsbehandling.
Kompletterande utredning
- Typ av respiratorisk insufficiens?
- Övriga utredningar beror på klinisk bild.
Behandling
- Säkerställande av adekvat syresättning och ventilation. Vid medvetslöshet på grund av respiratorisk svikt föreligger indikation för endotrakeal intubation. Vid isolerad ventilatorisk insufficiens med CO2-retention kan initialt BiPAP övervägas för utvalda patienter.
Kompletterande utredning
- Utredningar beror på klinisk bild.
Behandling
- Understödjande behandling och riktad orsaksbaserad behandling.
Kompletterande utredning
- Blodketoner vid hyperglykemi eller i utvalda fall av normoglykemi (till exempel vid behandling med SGTL2-hämmare, graviditet).
Behandling
- Hypoglykemi
- Diabetesketoacidos (DKA)
- Euglykemisk DKA som biverkan av SGTL2-hämmarehandling
- Hyperosmolärt non-ketotiskt syndrom (non ketotic hyperosmolar state, NKHS)
Kompletterande utredning
- Viktigt: akut eller kronisk?
- Blodgas, S-osmolalitet, U-osmolalitet, U-Natrium
- Övriga utredningar beror på klinisk bild
Kompletterande utredning
- Blodgas alternativt joniserat kalcium
- Blodstatus
- Utvidgad elektrolytstatus
- Paratyreoideahormon (PTH)
- EKG
- Övriga utredningar beror på klinisk bild
Behandling
Inledande behandling är alltid rehydrering, påbörja NaCl 9 mg/ml infusion. Patienten har ofta uttalad vätskebrist.
- Tilläggsbehandlingar finns.
Kompletterande utredning
- Överväg kortisol + adrenokortikotropt hormon (ACTH) (innan påbörjad behandling)
- Elektrolyter
- Tyroideastatus
Behandling
Understödjande behandling och specifik behandling mot nedanstående:
Iatrogen kortisolsvikt
- Morbus Addison
- Myxödemkoma
- Tyreotoxisk kris
Kompletterande utredning
- Överväg datortomografi (DT)
- Överväg andra orsaker till kramp.
Behandling
- Diazepam är förstahandspreparat vid kramper.
Kompletterande utredning
- Utredningar beror på klinisk bild.
Kompletterande utredning
- Klinisk diagnos
Behandling
- B-vitamin.
Kompletterande behandling
- Blodgas
- Observera aniongap vid metabol acidos
- EKG
- U-tox-screening
- Intox-prover
- Riktade prover vid specifik misstanke.
Behandling
- Kontakta Giftinformationscentralen vid behov. På Giftinformationscentralen finns bland annat Information om antidoter.
- Läs mer i kapitel Akuta förgiftningar.
Kompletterande behandling
- blodgas
- elektrolyter
- kreatinin
- kreatinkinas (CK) myoglobin
- kroppstemperatur (upprepade gånger).
Utredning
- Utsättning av utlösande läkemedel.
- Understödjande/symptomatisk behandling
- Kontakta Giftinformationscentralen vid behov.
Kompletterande utredning
- Primär? Sekundär? Utredning beror på klinisk bild.
Behandling
- Förhindra ytterligare värmeförlust
- Uppvärmning. Uppvärmningsmetod beror på patientens medvetandegrad, kroppstemperatur och tillgängliga resurser
- Korrigera p-glukos och kalium vid behov.
Behandlingsrekommendationer om antibiotikaanvändning
Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens (STRAMA) har behandlingsrekommendationer om antibiotikaanvändning, inklusive rekommendationer om behandling vid sepsis och septisk chock.
Övervakning/vårdnivå
Avgörande för behovet av övervakning och vårdnivå är anamnes, orsak, observationstid samt utveckling av tillståndet.
Man ska aldrig lämna en individ med sänkt medvetandegrad utan övervakning. Generellt gäller att en patient som är medvetslös (Reaction Level Scale (RLS) >3, Glasgow Coma Scale (GCS) <8) ska få vård på en intensivvårdsavdelning. Man ska också överväga att säkra luftvägen med endotrakeal intubation.
Patienter med lättare grad av medvetandepåverkan bör få vård på intermediärvårdsnivå övervakade med:
- elektrokardiogram (EKG)
- pulsoxymetri (POX)
- blodtryck, regelbundna kontroller
- urinkateter.
Patienterna med lättare grad av medvetandepåverkan behöver också få kontinuerlig tillsyn, om inte tillräcklig observationstid föreligger för att kunna avgöra åt vilket håll utvecklingen går, eller om det finns skäl att tro att det kan ske en försämring av patienten i någon av sina övriga vitala funktioner (andning, cirkulation).
Bedömningarna av en patient kan bli helt olika även om medvetandegraden är densamma.
Förväntad försämring?
Kan man förvänta sig en fortsatt försämring på grund av att patienten intagit depåpreparat med sederande läkemedel, eller har en expansiv intrakraniell process?
Förväntad förbättring?
Föreligger kortvarig övergående medvetslöshet som efter krampanfall eller vid intoxikation av vissa preparat som till exempel GHB?
Ofri luftväg samt aspiration
De främsta hoten vid akut medvetslöshet är utveckling av ofri luftväg samt aspiration på grund av försämrad svalgreflex, vilka båda kan leda till hypoxi och risk för sekundär hjärnskada och till och med död.
Man bör vårda patienten i framstupa sidoläge och det bör finnas en beredskap för att kunna hantera eventuell försämring i andning eller svårighet att hålla fria luftvägar och för att hantera kräkning med aspirationsrisk.
Redan vid mildare grad av medvetandepåverkan kan individer med ofördelaktig anatomi, och som i vanliga fall är snarkare, behöva hjälpmedel såsom svalgtub eller nasopharyngeal tub för att hålla fria luftvägar.