Dopingtester utanför idrotten
Dopingtester på samhällsprover skiljer sig från de dopinganalyser som görs inom idrotten, där World Anti-Doping Agency (WADA)s regelverk styr analysvalet. Ofta testar man inom samhällsdopingen för färre anabola androgena steroider (AAS) jämfört med de analyser som görs inom idrotten. Inom samhällsdopingen brukar inte heller lika många långtidsmetaboliter ingå i analyserna.
För att upptäcka om individer i samhället dopar sig med AAS-preparat kan man, med stöd av dopinglagen, genomföra AAS-analyser inom missbruks- och beroendevården, vid polisiära ärenden, samt inom företagshälsovård. En klinisk misstanke bör verifieras genom att analysera steroidsubstanser i urin. Inom hälso- och sjukvården görs AAS-testning inte i bestraffande syfte, utan för att kunna erbjuda patienten adekvat vård och behandling.
SARM ingår inte i analys av samhällsprover
Selektiva androgenreceptormodulerare (SARM) är inte olagliga utanför idrotten (det vill säga att de inte uppfyller Dopinglagens (1991:1969) kriterier om vad som klassas som en dopingsubstans), och ingår idag inte i analysutbudet för sjukvården eller för företagshälsovården. Det har höjts röster för att kriminalisera SARM inom ramen för dopinglagen, för att få laga stöd att inkludera SARM i analyssortimentet.
SARM marknadsförs som anabolt potenta medel med mindre androgena bieffekter än AAS, och det är inte ovanligt att de intas i högre doser än de som testades i de kliniska prövningarna. Toxiska effekter av SARM inkluderar:
- nedtryckta testosteronkoncentrationer
- allvarlig levertoxicitet
- gulsot
- ogynnsam lipidprofil.
FDA har varnat för dessa, framför allt för deras levertoxicitet, och flera fallrapporter på detta har publicerats de senaste åren. I dagsläget är förekomsten av SARM-användningen i Sverige inte känd.
Testosteron kan vara svårt att detektera
För att detektera exogent tillfört testosteron i samhällsprover används kvoten mellan testosteron och epitestosteron (T/E) som en biomarkör, i likhet med WADA:s analyser av idrottsprover. Inom droganalysdiagnostik har man satt ett T/E-gränsvärde >10 (ibland 12) för att identifiera individer positiva på testosteron.
På samhällsprover görs normalt ingen isotopkvotmasspektrometri (IRMS)-konfirmering eftersom IRMS-analysen är kostsam och kräver avancerad utrustning som inte finns på sjukvårdens missbrukslaboratorier. I en studie från Forensisk Medicin, Linköping, såg man att med en gräns på T/E >12 detekteras inte testosteronintag i 36 % av polisiära prover tagna på män.
En ofta använd ”ursäkt” för att ha en diagnostisk analysmetod med den låga sensitiviteten är att ”de i många fall använder andra syntetiska AAS och åker fast ändå”. I en nyligen publicerad studie sågs att flera prover hade misstänkt höga T/E utan förekomst av andra AAS
(23), så detta resonemang håller inte för alla AAS-användare, speciellt inte för personer som har en genetisk variation som gör att deras T/E inte ökar efter testosteronadministration, eller för dem som använder låga/moderata doser testosteron.