Doping utanför idrotten
Doping är inte bara ett problem inom idrotten. Det är också ett samhällsproblem.
Illegalt bruk av främst anabola steroider utanför idrotten är ett samhällsproblem. Många människor hoppar på trender i samhället med fokus på kropp och utseende. Många frestas till användning utan att ta hänsyn till långsiktiga konsekvenser varken för den egna hälsan eller för samhället då användningen av dessa substanser gynnar den kriminella verksamheten.
Den växande dopingen i samhället har lett till att vi har en lag som trädde i kraft 1992 med uppdateringar 1999 samt 2010: Lag (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel. Vid lagens tillkomst bestämde riksdagens språkvårdare att det engelska låneordet skulle ”försvenskas” då den formen följde det svenska ordbildningsmönstret för -ing och -ning. Därav användes i lagtexten dopning. Numer är både doping och dopning accepterade som synonyma begrepp.
Förekomst
Det finns inga säkra uppgifter om hur utbrett doping är i Sverige eller i övriga världen. Det är också svårt att dra några exakta slutsatser av Polisens och Tullverkets statistik på beslag, även om beslagen har ökat mångfaldigt. Ett flertal faktorer kan påverka hur beslagen ser ut. Den kraftiga ökningen av webbplatser som säljer prestationshöjande substanser talar för att intresset för dessa substanser ökat. Gymträning är oftast den gemensamma nämnaren, och användningen av dessa substanser tros också vara mycket mer vanligt förekommande inom gymvärlden än i övriga samhället.
Det är svårt att se på en individ om han eller hon använder prestationshöjande substanser. De sista åren har även lägre doser av anabola androgena steroider (AAS) har blivit populärt. Lägre doser ger i första hand en mer hård och ”vältränad” kropp med minskad fettmassa och inte primärt en kraftig muskeltillväxt. AAS-bruk hos denna kategori av patienter är svårt att påvisa kliniskt och därför finns inga säkra uppgifter om utbredningen.
I en metaanalys uppskattades livstidsprevalensen för AAS vara över 6 % för män och över 1 % för kvinnor
(19). Troligen är mörkertalet stort, och en kvalificerad gissning är att det är åtminstone över 100 000 individer i Sverige som regelbundet använder prestationshöjande substanser som inte förskrivits på legalt sätt, i huvudsak AAS.
Under den senaste tioårsperioden har legal förskrivning av framför allt testosteron i Sverige ökat med flera hundra procent. Oseriös marknadsföring, ej följda behandlingsrekommendationer och ekonomiska intressen tillsammans med önskemål om att vara muskulös och se hälsosam ut kan vara bidragande orsaker. Det finns stora geografiska skillnader, där förskrivningen av testosteron på grund av hypogonadism är högst i storstäder hos män mellan 45–64 års ålder. Se HTA rapport 2022:48 från Camtö.
Användandet av prestationshöjande substanser hos kvinnor har ökat något. Prevalensen är mer osäker hos kvinnor än hos män. En gemensam faktor hos kvinnorna med missbruk är att de oftast har blivit introducerade i dopingvärlden av sina manliga partners eller manliga föräldrar som har “hjälpt” kvinnorna med vilka substanser och doser som ska användas. Missbruket är oftast mer skamfyllt hos kvinnor.
Illegal AAS-användning i praktiken
AAS-substanser finns i olika beredningsformer. Det vanligaste sättet att administrera är att ta intramuskulära injektioner. Användningen kan ske cykliskt eller kontinuerligt, oftast i doser som är 5–100 gånger högre än terapeutiska doser. Användarna av den cykliska metoden vill eftersträva att gonadaxeln inte inhiberas för att inte störa den egna insöndringen av testosteron. ”Cruising” innebär att en eller flera olika AAS-substanser används kontinuerligt. Vid både cykliskt och kontinuerligt bruk används oftast en polyfarmaci där även andra substanser såsom insulin, aromatashämmare, antiöstrogener, tillväxthormon eller dess derivat liksom fettförbränande läkemedel med flera används
(20) (21).
Post cycle therapy
Post cycle therapy (PCT) innebär att AAS-användarna i samband med avslutad kur lägger till aromatashämmare och/eller antiöstrogener samt humant koriongonadotropin (hCG) för att snabbare uppnå normalisering av gonadaxeln. Det finns inget vetenskapligt stöd för att detta fungerar. Ur fysiologisk synpunkt är det kontraproduktivt eftersom hCG-behandlingen oftast ger suprafysiologiska doser testosteron som ytterligare hämmar hypotalamus och hypofysens insöndring
(22). Det som användarna av PCT upplever som en positiv effekt är att testikeltillväxten ökar med denna behandling. Under kur med AAS ses oftast en fysiologisk reversibel atrofi av testiklarna som återgår till normal storlek efter avslutat AAS användning.