Definition av smärta
För att kunna förstå och behandla smärta måste man definiera om det är en akut eller långvarig smärta samt applicera ett biopsykosocialt synsätt.
International Association for the Study of Pain (IASP) fastställde år 2020 en ny uppdaterad definition av smärta
(8)där Swedish Pain Society har utarbetat följande översättning som inkluderar följande kommentarer.
”Smärta definieras som en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse förknippad med vävnadsskada, hot om vävnadsskada eller en upplevelse som kan liknas vid denna”
(9).
IASP har också tagit fram följande kompletterande kommentarer:
-
Smärta är alltid en individuell upplevelse som i varierande grad är påverkad av biologiska, psykologiska och sociala faktorer.
-
Smärta och nociception är olika företeelser, då smärta inte uteslutande kan förklaras av aktiviteter i sensoriska neuron.
-
Genom sina erfarenheter i livet lär sig individen vad smärta innebär.
-
En individs beskrivning av sin smärtupplevelse ska respekteras.
-
Även om smärta vanligtvis har en adaptiv funktion, så kan den ibland vara ogynnsam för funktionsförmåga samt socialt och psykologiskt välbefinnande. En verbal beskrivning är endast ett av flera beteenden som kan uttrycka smärta. Oförmåga att kommunicera verbalt utesluter inte att en människa eller något djur upplever smärta.
Att smärta har en adaptiv funktion menas att det är en del i kroppens skyddsmekanismer och anpassning.
Betydelsen av smärtdefinitionen
Smärta är alltså en personlig upplevelse som inte kan påvisas eller uteslutas med objektiva metoder. Det är därför meningslöst att ifrågasätta en patients smärtupplevelse. Patienterna kan uppleva ett sådant ifrågasättande som kränkande. Smärta kan förekomma utan att det är möjligt att påvisa någon vävnadsskada. Smärta kan också utrycka sig som nedsatt funktion eller förändrat beteende på olika sätt utan att personen använder ord.
Skilj på akut och långvarig smärta
Det är viktigt att skilja på akut och långvarig smärta. Vid akuta smärttillstånd är det ofta lättare att fastställa en sannolik smärtorsak och ordinera en verksam behandling. Då andra smärtmekanismer är verksamma vid den långvariga smärtan, kan sådan smärta inte betraktas som akut smärta utsträckt över tid. Kronisk och långvarig smärta används synonymt i kapitlet och definieras som smärta som pågått i över tre månader.
Den långvariga smärtan är i regel multifaktoriell och innebär i många fall en terapeutisk utmaning. Vid långvarig icke cancerrelaterad smärta har även funktionen som varningssignal tappat sin betydelse. Däremot tolkas även långvariga smärtupplevelser som en varningssignal, vilket väcker oro och medför en handlingsberedskap.
Biopsykosociala modellen
Så länge smärtan är oförklarad finns oron kvar och får, i tillägg till smärtan, konsekvenser för patientens förmåga till funktion och delaktighet i familj, sociala relationer, arbete och samhälle. Vid all långvarig smärta förekommer detta i varierande grad.
Den biopsykosociala modellen innefattar biologiska, psykologiska och sociala interagerande faktorer med syfte att göra en bedömning av människan utifrån ett helhetsperspektiv. Denna modell med dess helhetssyn har visat sig nödvändig för att fånga smärtors komplexitet vad gäller uppkomst, diagnostik, behandling och rehabilitering. Den står med andra ord i viss motsättningen till en alltför snäv biomedicinsk syn
(7).
Den biopsykosociala modellen lyfts fram i all nyare referenslitteratur om smärta för att ”även om smärtupplevelsen ytterst alltid realiseras neurobiologiskt i hjärnan, modelleras och påverkas denna upplevelse alltså av psykologiska, sociala, existentiella och kulturella faktorer, vilket bör beaktas vid bemötande av patienten samt bedömning och planering av behandling”
(7).