Uppföljning

Under första året efter insjuknande är det fördelaktigt med täta uppföljningar av patienter. Detta för att hitta en välfungerande behandling med inga eller så lite biverkningar som möjligt och för att bidra till acceptans av sjukdomen för att förbättra långtidsprognosen.

Det är viktigt att patienten får stöd i att lära sig kring sin sjukdom samt att det finns en tydlig vårdplan och en krisplan att följa vid instabilitet. Patient och dess närstående bör också få erbjudande om psykoedukativ utbildning. Närstående kan med fördel medverka vid utvecklande av krisplan och de bör också få erbjudande om anhörigstöd vid behov. Om patienten har barn finns det särskilda metoder att rekommendera. Både patienter och närstående ska få information om extra möjlighet till stöd av patientföreningar, såsom Föreningen Balans.

Både vid stabilitet och instabilitet i sjukdom är det vanligt att patienter slutar ta sina läkemedel. Det är viktigt att upplysa patienten om att abrupt avslutad läkemedelsbehandling ger hög risk för att återinsjukna i skov. Om patienten har en önskan om att sätta ut eller byta läkemedel ska en sådan förändring ske långsamt och i samråd med behandlande läkare under en period av stabilitet och med tät uppföljning för att fånga upp tidiga tecken till insjuknande.

Årskontroller

Om sjukdomen är stabil brukar uppföljningen ske med så kallade årskontroller. 

Årskontrollen innebär:

• Utvärdering av den behandling som givits under året, effekt, följsamhet till behandling och biverkningar

• Uppföljning av psykiatrisk status och mående under året inkluderat bedömning om förekomst av perioder med skov

• Kontroll av blodprover avseende metabolt syndrom, specifika biverkningar och läkemedelskoncentrationer

• Kontroll av den somatiska hälsan, med blodtryck puls, vikt och midjemått

• Förnyelse av recept och vårdplan för det kommande året samt genomgång och eventuell uppdatering av aktuell krisplan.

Behandlings­nivå

Sjukdomsbördan av sjukdomen kan variera stort, både hos typ 1 och typ 2. Handläggning av personer med bipolär sjukdom typ 1 sker i stort sett uteslutande på psykiatrisk mottagning och gärna av team eller mottagningar med särskild kännedom om tillståndet.

Patienter med bipolär sjukdom typ 2 får initialt sin behandling i psykiatrin och fortsätter oftast med det vid instabil bipolär sjukdom typ 2 eller om det föreligger komplicerande samsjuklighet. Patienter med stabil bipolär sjukdom typ 2 utan försvårande samsjuklighet kan man emellertid remittera till primärvården för fortsatt uppföljning.

Specialistpsykiatrin bör vid remittering till primärvård av en stabil patient med bipolär sjukdom typ 2 ha utfärdat en tydlig krisplan och instruktion om när det är aktuellt med återremittering av patienten till specialistpsykiatrin.