Behandling av gravida, barn och äldre

Behandling av gravida och ammande

Graviditet och förlossning ger en ökad risk för affektiva skov för kvinnor med bipolär sjukdom. Depressioner är vanligast, men det finns risk för allvarliga tillstånd såsom post-partum psykos 

(27)

. Behandling av bipolära patienter under graviditet och post-partum ska ske inom specialistpsykiatrin, i samarbete med obstetrik och barnmedicin.

För att minska risken för affektiva skov är det viktigt att optimera läkemedelsbehandling under graviditet och vid samt efter förlossning. I varje enskilt fall måste risken med läkemedel vägas mot risken med en obehandlad sjukdom.

Om graviditetsönskan framkommer vid kontakt inom primärvården är rekommendationen att remittera till patientens psykiatriska öppenvårdsmottagning. Det är viktigt med en noggrann planering inför och under graviditet för kvinnor med bipolär sjukdom. Planeringen sker inom psykiatrisk öppenvård i samverkan med specialistmödravård, förlossning och i vissa fall barnläkare.

Mer information finns i Nationella riktlinjer hos Socialstyrelsen.

Läkemedelsbehandling vid graviditet och amning

I samband med planering av graviditet väger man risken för insjuknande under graviditet och post partum mot risk för fosterpåverkan vid val av medicinsk behandling. Valproat är kontraindicerat pågrund av teratogena effekter och ska sättas ut. Många andra psykofarmaka kan behållas om man bedömer riskerna med sjukdom som stora.

Inför amning behöver man också ta hänsyn till huruvida läkemedlet utsöndras i bröstmjölk. I diskussionen kring amning bör man även beakta behovet av nattsömn. Det kan vara av värde att undersöka möjligheten till delamning då sömnbehovet är essentiellt vid bipolär sjukdom. Janus Info har bra och regelbundet uppdaterad information. Med fördel samarbetar psykiatri, och obstetrik och barnmedicin i dessa frågor.

Under graviditeten

Under graviditet följs patienten tätt med:

• läkemedelskoncentrationer
• psykiatriska bedömningar
• samtal och stöd i monitorering av sjukdomssymtom.

Insjuknande i affektiv episod under graviditet är ofta kopplat till utsättning av stämningsstabiliserande läkemedel. Insjuknanden går ofta fort och man bör ha beredskap för återinsättning av läkemedel. Remittera till specialistmödravården för planering av förlossning.

Efter förlossningen

Tät uppföljning av nyförlösta bipolära kvinnor ska erbjudas. Det är högst risk för insjuknande i skov eller postpartumpsykos inom de första dygnen efter förlossningen och därför bör den nyblivna modern stanna på BB under de första dygnen. Om patienten visar tidiga tecken till insjuknande ska psykiatrisk bedömning ske akut.

En postpartumpsykos kan fluktuera i symtom och det är viktigt att göra upprepade bedömningar om symtom kommer och går. Tillståndet är mycket allvarligt. Det finns en förhöjd risk för försummelse av barnet, suicid och våld och kvinnan behöver ofta inneliggande psykiatrisk vård.

I vissa fall anser man att elbehandling (ECT)  kan vara lämpligt under eller efter graviditet vid skov av bipolär sjukdom. Om patienten har allvarliga symtom som postpartum psykos är ECT förstahandsbehandling 

(28)

.

Behandling av barn och ungdomar

Det är ovanligt att sjukdomen debuterar hos små barn. Debut är emellertid vanligt under senare del av tonåren där ofta första skovet är en depression. Därför bör man alltid noggrannt undersöka hereditet vid depression hos tonåringar. Tidig debut av sjukdom korrelerar med större sjukdomsbörda 

(29)

.

De läkemedel som är godkända för behandling av bipolär sjukdom saknar barnindikation, men används inom den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin där behandlingen baseras på klinisk erfarenhet.

Det finns även speciellt utformade psykoedukativa program för barn och ungdomar.

Behandling av äldre

Vid behandling av äldre patienter behöver man ta hänsyn till flera åldersrelaterade faktorer, så som nedsatt funktion av flera organ, somatisk sjuklighet och ökad risk för annan somatisk sjukdom 

(30)

.

Personer som medicineras med litium behöver, om njurfunktionen blir sämre, ofta en dosjustering och tätare provtagning. Koncentrationen kan i allmänhet hållas lägre med bibehållen stabilitet hos en äldre person som haft litiumbehandling i minst 10 år. Reducering av dosen är därför ofta både möjligt och brukligt hos äldre för att minska risken för njurpåverkan 

(30)

.

Konfusion är vanligare hos den äldre gruppen och och det är viktigt att utesluta infektion, läkemedelsbiverkning eller demensutveckling. Om en patient som behandlas med litium visar tecken på konfusion är det alltid viktigt att göra en extra kontroll av litiumnivån för att utesluta litiumintoxikation 

(31)

.