Åtgärder vid försämring i känd bipolär sjukdom
Om känd bipolär sjukdom föreligger försöker man, förutom att erbjuda profylaktisk läkemedelsbehandling, även minska risken för allvarliga episoder av sjukdom genom att tillsammans med patient och närstående identifiera tidiga tecken på insjuknande. Det kan röra sig om lindriga symtom på depression eller mani, eller andra förändringar i beteende och mående som föregått tidigare skov.
Tidiga tecken på återinsjuknande noteras med fördel i en så kallad krisplan, ett dokument där man kommer överens om vilka åtgärder patient, närstående respektive sjukvård bör vidta vid olika symtom.
Insjuknande i depression
Tidiga tecken på insjuknande i ett depressivt skov vid bipolär sjukdom innebär sedvanligt ökade typiska symtom på depression. Ibland kan det förekomma samtidiga symtom på mani (blandepisod) vilket kan försvåra bedömningen.
Omhändertagandet av dessa patienter ska inte ske enligt allmänna depressionsriktlinjer, bland annat på grund av risken för switch med antidepressiva läkemedel. I de allra flesta fall ska man istället snabbt kontaka den psykiatriska vården för bedömning av lämplig vårdnivå och övriga insatser.
Insjuknande i hypomani och mani
Minskat sömnbehov är nästan alltid ett tidigt tecken vid begynnande hypomani eller maniskt skov. Det är därför viktigt att säkerställa att patienten kan återfå goda sömnvanor vid begynnande skov för att motverka allvarlig utveckling. Ofta behövs farmakologiska insatser. Andra vanliga tidiga tecken finns i faktaruta 1 (DSM). Eftersom det är betydligt enklare att behandla tillståndet i ett tidigt skede är det viktigt för det enskilda individen att lära känna sina tidiga tecken på begynnande hypomani eller maniska skov. Om patienten har profylaktisk behandling mot mani och begynnande symtom brukar man via specialistpsykiatrin höja dosen.
Den psykiatriska öppenvården kan sköta handläggningen av patienten så länge sjukdomsinsikt och behandlingsmotivation föreligger. Om hypomanin övergår i en mani brukar patienten behöva sjukdomsvård, ofta med stöd av Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård (LPT), då insikt om sjukdomen ofta saknas.
Sömnstörning och ångest
Störd sömn kan vara en utlösande faktor för både depressiva och maniska skov. Om en patient med bipolär sjukdom söker primärvård på grund av sömnproblem behöver man således bedöma patienten med avseende på ytterligare symtom på återinsjuknande. Ofta behöver man farmakologiskt behandla symtomen på annat sätt än enligt gängse riktlinjer om sömnstörning hos den psykiskt friska patienten. I klinisk praxis använder man olika sorters sederande läkemedel inklusive neuroleptika. Enbart sömnhygieniska råd brukar ofta vara otillräckliga.
Om en patient med bipolär sjukdom söker primärvård för ökad ångest är det också klinisk praxis att bedöma om ångesten kan vara ett tidigt tecken på skov eller om det är en del i ett annat sjukdomstillstånd.