Bakgrund
Bipolär sjukdom drabbar cirka två procent av befolkningen och är lika vanligt hos män och kvinnor världen runt. Det räknas idag som ett kroniskt psykiatriskt tillstånd. Målet för behandling är symtomfrihet.
Patogenes och etiologi är ännu inte fullständigt klarlagda. Heritabiliteten beräknas emellertid till cirka sextio till nittio procent
(1). Vissa läkemedel, droger, starkt stressande händelser samt allvarlig sömnstörning kan öka risken för insjuknande och återinsjuknande. Farmakologiskt obehandlad sjukdom ger också ökad risk för återinsjuknande i skov.
Det är viktigt att förebygga nya sjukdomsepisoder då många och djupa skov kan bidra till svårighetsgrad och sänkt funktionsnivå även mellan skov. Det finns en stor skillnad i funktionsförmåga bland individer med bipolär sjukdom som sträcker sig från individer med stora funktionsnedsättningar på flera områden till personer med en hög fungerande nivå.
Personer med bipolär sjukdom lever i genomsnitt 10 till 20 år kortare än befolkningen i övrigt, framför allt på grund av kardiovaskulär sjukdom
(2). Risken att dö i suicid är också kraftigt förhöjd
(3) (4).
Bipolär sjukdom typ 1 och typ 2
Det finns två typer av bipolär sjukdom, typ 1 och typ 2. Vid båda tillstånden föreligger avgränsade episoder av förhöjt stämningsläge och förändring i aktivitet eller energi, som tydligt avviker från personens normala funktion.
- Vid bipolär sjukdom typ 1 är uppvarvningen svårare, innebär en tydlig funktionsnedsättning, kräver ofta sjukhusvård samt innehåller ofta psykotiska symtom och kallas då mani.
- Vid bipolär sjukdom typ 2 är uppvarvningarna lindrigare om än tydligt avvikande från individens normalläge och benämns hypomani.