Autism

Autism innebär tydliga och bestående funktionsnedsättningar inom två områden:

• att i förhållande till sin ålder förstå och delta i socialt samspel

• att motoriskt och/eller kognitivt bete sig flexibelt och varierande.

En diagnostisk bedömning bör omfatta både bedömning av intellektuell nivå och språklig förmåga. Ofta bedömer man även svårighetsgraden och därmed stödbehovet.

Prevalensen för autism beräknas till 1‍–‍1,5 % 

(44) (45)

. Fler pojkar/män än flickor/kvinnor får autismdiagnos, men på senare år har denna skillnad minskat.

Det finns en ärftlighet, men autism förefaller huvudsakligen vara polygent ärftlig, det vill säga ha samband med en kombination av ett stort antal gener som är vanligt förekommande i befolkningen. Många av generna delas med tillstånd som Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder (adhd), depression och schizofreni 

(46) (47)

. Hos personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF) är autism betydligt vanligare än hos personer utan IF. Hos personer med kromosomavvikelser som ger vissa syndrom som innebär IF, till exempel Downs syndrom, är autism särskilt vanligt 

(48)

.

Utöver genetiska faktorer kan annat som påverkar den växande hjärnan pre-, peri- eller postnatalt öka sannolikheten för autism. Det kan handla om toxisk inverkan av läkemedel eller alkohol, folatbrist under fosterutvecklingen, förlossningsskador, eller skador eller sjukdomar under de första levnadsåren 

(49)

.

Så kallat problemskapande eller utmanande beteende (självskador, våldsamhet mot omgivningen och/eller socialt exkluderande beteende) förekommer hos personer i olika åldrar med autism, särskilt vid samtidig IF. Man bör se ett sådant beteende  som ett sätt för individen med autism att kommunicera stress och inre eller yttre obehag till exempel sjukdom. Problemskapande beteende bör alltid utredas noga 

(50)

.