Adhd och autism
Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder (adhd) och autism har olika symtom men är båda utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar. Tillstånden kan förekomma vid alla begåvningsnivåer och diagnostiseras i alla åldrar.
Adhd respektive autism (ibland förkortat ASD, Autism Spectrum Disorder) är två utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar, på engelska Neurodevelopmental Disorders, NDD. Ett liknande begrepp som omfattar symtom på adhd, autism och andra utvecklingsrelaterade problem är ESSENCE (Early Symptomatic Syndromes Eliciting Neurodevelopmental Clinical Examination)
(1). Adhd innebär problem med uppmärksamhet, aktivitetskontroll och impulskontroll. Autism innebär svårigheter med socialt samspel samt ett beteende som präglas av bristande flexibilitet och ofta avvikande reaktion på sensoriska stimuli. För båda tillstånden gäller att symtomen ska ha funnits sedan barndomen och medföra funktionsnedsättning. Andra NDD är språkstörningar, dyslexi och tillstånd med tics. Att funktionsnedsättningarna är utvecklingsrelaterade innebär att de finns från tidig ålder och sannolikt oftast är medfödda och därför påverkar och påverkas av individens utveckling. Funktionsnedsättning innebär att individens funktion är signifikant nedsatt jämfört med vad man kan förvänta sig hos en person i samma ålder.
Adhd och autism – historik
Personer med adhd respektive autism har med all sannolikhet funnits sedan årtusenden, men benämningarna (diagnoserna) introducerades först under 1900-talet och då i barn- och ungdomspsykiatrin. Först för cirka 40 år sedan beskrevs adhd respektive autism hos vuxna, samtidigt som autism hos personer utan intellektuell funktionsnedsättning började kallas Aspergers syndrom
(2). Fortfarande finns mycket lite kunskap om dessa funktionsnedsättningar hos äldre. Under 2000-talet har antalet personer i olika åldrar som fått adhd- respektive autismdiagnos ökat kraftigt, och adhd är nu den vanligaste diagnosen bland barn- och ungdomspsykiatrins patienter.
Adhd och autism genom livet
Varken adhd eller autism kan med säkerhet sägas alltid vara livslånga funktionsnedsättningar
(3), men sannolikt kvarstår väsentliga funktionsnedsättningar i flertalet fall långt upp i vuxen ålder. Särskilt gäller detta vid samtidig intellektuell funktionsnedsättning (IF). I dag ställs oftare än någonsin NDD-diagnoser i förskole- eller skolåldern, men det finns vuxna och medelålders personer med adhd respektive autism som fortfarande inte fått funktionsnedsättningen diagnostiserad. Det finns också vuxna med en blandad bild av utvecklingsrelaterade svårigheter som stämmer med begreppet ESSENCE.
Funktionsnedsättning respektive funktionshinder
Hur stort funktionshindret är eller har varit beror i viss utsträckning på vilken belastning personens miljö har inneburit och på vilket stöd, exempelvis behandling och anpassningar, personen har fått. Ibland blir en funktionsnedsättning, som funnits länge men kompenserats av god intellektuell förmåga och en stödjande omgivning, mer tydlig när personen förväntas klara ett självständigt vuxenliv.
Det är vanligt att adhd och/eller autism förekommer tillsammans med så kallad svag teoretisk begåvning. Svag teoretisk begåvning innebär en intellektuell nivå strax över gränsen till intellektuell funktionsnedsättning, det vill säga en IQ på 70-85, vilket brukar innebära problem i studier och arbetsliv
(4).
Utöver läkemedelsbehandling där sådan är tillämplig behöver barn, ungdomar och vuxna med adhd respektive autism stödinsatser i vardagen. Stödinsatserna ska utformas individuellt och syfta till minskning av funktionshinder. I de flesta fall är det vid autism habiliteringsmottagningar som utformar sådana stödinsatser.