Biverkningar
Man bör vid behandling av Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder (adhd) vara uppmärksam på biverkningar på hjärta och kärl, psykiskt mående, längd och viktutveckling, vid epilepsi, tics och även om skadligt bruk eller beroende uppkommer.
Nedan följer ett urval av viktiga och vanliga biverkningar av läkemedel mot adhd. För en komplett lista av biverkningar se respektive läkemedels produktresumé.
Läkemedel mot adhd ökar både systoliskt och diastoliskt blodtryck samt puls hos både barn och vuxna. Undantaget är guanfacin som sänker blodtryck och puls något. Mest påverkas blodtryck och puls vid insättande och doshöjning.
Man kan ofta behandla hjärtfriska barn, ungdomar och unga vuxna utan förhöjd kardiovaskulär risk som följd. Med stigande ålder ökar riskerna för kardiovaskulär och cerebrovaskulär sjuklighet och därmed också riskerna för allvarliga biverkningar
(42).
En noggrann avvägning mellan risk och nytta är särskilt tillrådlig vid behandling av patienter med:
- hypertoni
- diabetes
- medfödda hjärtfel
- förvärvad hjärt- och kärlsjukdom
- förlängt QTc-intervall eller annan samtidig medicinering som påverkar QTc-intervallet.
Man ska också iaktta försiktighet vid misstänkt ärftlighet för arytmi och hjärtmuskelsjukdom.
Misstänkta riskpatienter bör handläggas i samråd med kardiolog. Återkommande kontroller av puls och blodtryck bör genomföras under hela behandlingen.
Frågor om hjärtsjukdomar inför läkemedelsbehandling – Faktaruta 3
-
Har du någon hjärtsjukdom?
-
Tar du någon medicin regelbundet?
-
Har du svimmat plötsligt under pågående fysisk ansträngning?
-
Har personer yngre än 35 år i din familj drabbats av hjärtsjukdom?
-
Finns det plötsliga oförklarade dödsfall hos personer yngre än 35 år i din familj?
Sömnstörningar förekommer ofta vid behandling med centralstimulantia, men i mindre grad vid behandling med atomoxetin och guanfacin där sedering dagtid kan utgöra ett problem. I inledningen av behandlingen kan man ibland se symtom som:
- nedstämdhet
- irritation
- humörsvängningar.
I samband med behandling med såväl centralstimulantia som atomoxetin har det rapporterats om:
- psykotiska symtom
- självmordstankar eller självmordsförsök, aggressivitet
- nedstämdhet.
Studier har inte kunnat bekräfta någon ökad risk för genomfört självmord, utan talar snarast för en skyddande effekt av behandlingen
(28) (43). Självmordstankar och humörpåverkan har också rapporterats i samband med guanfacin-behandling.
Flera studier har påvisat en negativ effekt på längdtillväxt och viktökning hos barn som behandlas med centralstimulantia, varför längd- och viktutveckling hos växande individer ska följas. Även atomoxetin kan påverka vikt och längdtillväxt negativt. Guanfacin har rapporterats kunna ge viktökning.
Adhd är vanligare hos barn med epilepsi än hos barn utan epilepsi. Studier visar att man kan använda centralstimulantia hos barn med epilepsi, men att det ska användas med försiktighet, och behandlingen bör inte inledas förrän epilepsin är under god kontroll. Anfall har rapporterats vid behandling med atomoxetin och därför bör man iaktta samma försiktighet som för centralstimulantia.
Tics har rapporterats vid behandling med centralstimulantia men endast i sällsynta fall vid behandling med atomoxetin. Guanfacin har rapporterats minska tics hos barn med samtidig adhd
(34).
Skadligt bruk och beroende
Man bör värdera risken för skadligt bruk och beroende samt felaktig användning både före och under behandling med centralstimulantia. Flera studier har noterat en minskad eller oförändrad risk för framtida skadligt substansbruk hos barn och ungdomar som behandlats med centralstimulantia mot adhd
(29). Långverkande centralstimulantia förefaller ha något lägre beroendepotential än kortverkande och bör därför väljas i första hand.
Endast förskrivare med kunskap om handläggning av beroendetillstånd bör förskriva centralstimulantia till personer som samtidigt med adhd har ett skadligt bruk eller beroende.
Atomoxetin och guanfacin saknar beroendepotential.
Viktiga interaktioner
Här följer ett urval av viktiga och vanliga interaktioner. För en komplett lista av interaktioner se respektive läkemedels produktresumé.
-
Centralstimulantia hämmar metabolismen av fenobarbital och fenytoin och vid samtidig behandling med dessa läkemedel bör koncentrationsbestämning genomföras.
-
När man ger atomoxetin tillsammans med andra läkemedel som förlänger QT-tiden finns ökad risk för arytmier, speciellt hos patienter med familjärt långt QT-syndrom.
-
Man bör iaktta försiktighet vid samtidig behandling med atomoxetin och läkemedel som sänker kramptröskeln.
-
Samtidig användning av guanfacin och valproat kan förorsaka lägre koncentration av valproat.
-
Atomoxetin metaboliseras huvudsakligen via CYP2D6. För långsamma metaboliserare kan höga koncentrationer av atomoxetin i förhållande till dos förekomma. Försiktighet bör iakttas när atomoxetin ges tillsammans med andra läkemedel som metaboliseras av eller hämmar CYP2D6.
-
Guanfacin metaboliseras huvudsakligen via CYP3A4 och CYP3A5, varför försiktighet och justerade doser rekommenderas vid samtidig användning av läkemedel som hämmar eller inducerar dessa enzym.
-
Alkohol kan förstärka de oönskade CNS-effekterna av centralstimulantia och guanfacin.
-
Samtidig behandling med monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) och atomoxetin, metylfenidat eller dexamfetamin/dexamfetamin/lisdexamfetamin är kontraindicerad.