Pulpit, pulpanekros och apikal parodontit
En omfattande tandskada till följd av karies eller trauma kan leda till att inflammation uppstår i tandpulpan, vilket ofta är smärtsamt. Vid ihållande svår smärta är inflammationen ofta irreversibel och tanden behöver rotbehandlas. Om behandling uteblir går pulpan i nekros och kan infekteras.
Om kariesprocessen progredierar kan den ge upphov till inflammatoriska reaktioner i tandpulpan, så kallad pulpit. På grund av de omgivande hårdvävnaderna har pulpan mycket små möjligheter att kompensera de tryckökningar som detta leder till. Smärtan uppträder först som intermittenta attacker som kan utlösas av värme eller kyla. Vid progress ökar det pulpala trycket ytterligare, vilket tillsammans med produktionen av inflammatoriska mediatorer ger patienten en konstant och mycket kraftig smärtupplevelse.
En irreversibel skada uppstår i pulpan som då går i nekros och kan infekteras av invaderade bakterier varpå en rotspetsinfektion uppstår, så kallad apikal parodontit. Apikal parodontit är en lokal infektion som sällan orsakar symtom, men den kan akutisera, det vill säga tillståndet kan förvärras, och då orsaka värk, lokal svullnad (i form av abscess) eller fistelbildning.
Utredning
Vid svår tandvärk bör man hänvisa patienten till tandvården för undersökning och åtgärd. Smärtstillande preparat kan rekommenderas eller vid behov förskrivas under kort tid i väntan på vård.
Klinisk undersökning är ofta tillräckligt för att ställa diagnosen pulpit. En asymtomatisk apikal parodontit behöver inte uppvisa några kliniska avvikelser och tillståndet benämns ibland som kronisk apikal parodontit. För diagnos krävs intraoral röntgen. Det är vanligt att dessa tillstånd upptäcks först i samband med en rutinundersökning. En asymtomatisk infektion som akutiserar orsakar symtom och kliniskt kan man se svullnad, abscess eller fistel.
Behandling
En obehandlad pulpit är ofta mycket smärtsam och ofta behövs analgetika i väntan på tandvård. Vid pulpit och symtomatisk apikal parodontit kan man vanligen uppnå smärtlindring genom trepanation och dränage.
Vid pulpit är den rekommenderade behandlingen att eliminera trycket, vilket kan ske genom rotbehandling (endodontisk behandling). I dessa fall ger behandling med paracetamol eller icke steroida antiinflammatoriska medel (NSAID) sällan tillräcklig smärtlindring. Man bör då överväga lokalanestesi och/eller tillägg av morfin/oxykodon kortvarigt.
Bakterier som lever i den nekrotiska vävnaden kan växa till och orsaka en inflammatorisk reaktion under rotspetsen. Detta resulterar i en lokal benresorption som härbärgerar en apikal parodontit. Rekommenderad odontologisk behandling är precis som vid pulpit, endodontisk behandling, inriktad på tryckutjämning genom dränage av pus genom tanden. I vissa fall är tandextraktion ett alternativt behandlingsval.
Antibiotika ska endast användas när patientens allmäntillstånd är påverkat eller om det finns risk för spridning av infektionen. Första behandlingsåtgärden är att på lämpligt sätt skapa dränage, genom incision, trepanation eller extraktion
(25).
Komplikationer
Vid irreversibel pulpit, nekros och apikal parodontit behöver tanden rotbehandlas. Vid utebliven behandling finns risk för infektion (apikal parodontit).
Långt ifrån alla tänder som går i nekros och blir infekterade (apikal parodontit) uppvisar akuta symtom. Asymtomatisk apikal parodontit är vanligt och upptäcks inte sällan som ett bifynd vid en intraoral röntgenundersökning både i anslutning till rotfyllda och icke rotfyllda tänder.
Dessa infektioner anses ha en kronisk karaktär, men det finns en liten risk för akutisering av sådana asymtomatiska infektioner. Risken för akutisering beräknas vara mindre än 5 % per år
(26). Risken för akutisering av en asymtomatisk infektion är mindre om tanden är rotfylld sedan tidigare
(27).
Uppföljning
Utvärdering av utförd endodontisk behandling rekommenderas efter ett år.