Gingivit, parodontit och periimplantit
Infektioner av parodontal genes medför ökad risk för bakteriemi och kan förknippas med läkemedelsrelaterad käkbensnekros (MRONJ) och infektiös endokardit. Rökning samt dåligt inställd diabetes försämrar prognos.
Gingivit (tandköttsinflammation) orsakas av bakterieansamling vid tandköttskanten. Inflammationen är begränsad till mjukvävnaden och involverar inte tandens stödjevävnad.
Om tanden inte blir rengjord kommer ytterligare bakterier, plack och tandsten att växa ner i tandköttsfickan. Den inflammatoriska reaktionen som följer bidrar till att tandens parodontium kan brytas ned och att patienten drabbas av tandlossning (parodontit).
Parodontit är en bakterieorsakad inflammationssjukdom i tandens stödjevävnader. Parodontit har vanligen ett långsamt förlopp och kännetecknas av:
- fördjupade tandköttsfickor
- blödning i tandköttet vid undersökning av tänderna
- ökad tandmobilitet
- benförlust.
Parodontit kan leda till att tänderna lossnar.
Periimplantit är en bakterieorsakad inflammationssjukdom i vävnaderna runt tandimplantat. Precis som vid parodontit är typiska fynd vid periimplantit fördjupade och blödande fickor kring implantaten samt förlust av benstöd som kan ses på röntgen.
Symptomgivande akuta infektioner kan uppstå i parodontiet och kring implantat.
Subgingival tandsten i kombination med bakterieansamlingar kan ge upphov till akuta tillstånd med svullnad av mjukvävnader i munhålan som följd. Pus kan tränga upp ur tandköttsfickan vid palpation eller vara inkapslad i den parodontala vävnaden. I det senare fallet kan infektionen penetrera slemhinnan varvid en fistelbildning uppstår.
Utredning
Klinisk undersökning och röntgen behövs för att ställa diagnos gällande sjukdom i tandens stödjevävnad. Vid avancerad parodontal sjukdom och periimplantit bör remiss till specialistklinik för parodontologi övervägas.
Behandling
Ofta är det allmäntandvården som behandlar gingivit, parodontit och periimplantit, i samarbete mellan tandläkare och tandhygienist.
Gingivit behandlas genom att optimera munhygienen (egenvård) och ibland behövs stöttning med professionell tandrengöring och instruktion. Parodontit behandlas med rengöring hos tandhygienist och därefter egenvård i form av optimering av munhygienen.
Vid akut symptomgivande infektion, såsom vid parodontal abscess, är det motiverat med incision om abscessen inte kan dräneras via tandköttsfickan. Om patienten är allmänpåverkad och om akut behandling hos tandläkare inte kan genomföras bör patienten behandlas med antibiotika tillsammans med smärtlindrande läkemedel. För preparatval och dosering se avsnitten antibiotikabehandling respektive smärta samt respektive läkemedels produktresumé
(25).
Komplikationer
Sjukdomsprogression och tandförlust. Vid parodontal sjukdom och förekomst av mobila tänder är risken för bakteriemi stor i samband med dagliga aktiviteter som till exempel tandborstning och tuggning.
Infektioner av parodontal genes förknippas oftare med läkemedelsrelaterad käkbensnekros (MRONJ) och infektiös endokardit
(28) (29). Parodontal kausalbehandling är därför mycket viktigt, inte minst för patienter som planeras för behandling och behandlas med antiresorptiva läkemedel eller är aktuella för hjärtklaffskirurgi.
Uppföljning
Patienter med parodontit behöver täta kontroller hos tandhygienist.
Parodontala sjukdomar behandlas vanligen inom allmäntandvården, men svårare fall kan behöva omhändertas hos specialisttandläkare i parodontologi.