Antibiotika­behandling

Man ska generellt sett bara ordinera antibiotika om patienten har påverkat allmäntillstånd (såsom feber eller allmän sjukdomskänsla) eller om det föreligger tecken på, alternativt risk för, spridning av infektionen 

. Tecken på detta är:

• svullna regionala lymfkörtlar
• trismus
• sväljningssvårigheter
• omfattande extraoral svullnad ovanför okbågen eller under mandibelkanten.

Vid dessa tillfällen bör antibiotika användas som tilläggsbehandling till dränage. Antibiotika som enda behandling ska endast ges vid de tillfällen då dränage inte kan åstadkommas.

Utredning

Vid tecken på allvarlig odontogen infektion med spridning bör patienten hänvisas till akutsjukvården. För mer information se avsnittet om komplikationer.

Vid misstanke om tandinfektion bör patienten hänvisas till tandläkare för undersökning och behandling.

Behandling

Dränage och behandling av tandinfektion är de viktigaste åtgärderna.

Antibiotika ska generellt sett endast ordineras i de fall patienten har feber eller allmän sjukdomskänsla, men det är nödvändigt med en helhetsbedömning och riskvärdering gällande infektionsspridning.

Vid infektiöst orsakade svullnader som är begränsade till den orala regionen bör man i första hand skapa dränage genom tanden eller via incision. Antibiotika kan vara en hjälp vid svårare lokala bakterieinfektioner.

De flesta orala infektioner svarar bra på behandling med penicillin V. Då biverkningarna dessutom är välkända och lindriga samt att pencillinresistensen är låg i Sverige, bör penicillin V väljas som förstahandspreparat.

För patienter med en av sjukvården verifierad penicillinallergi rekommenderas klindamycin.

Inom tandvården finns en väl beprövad erfarenhet av att vid terapisvikt komplettera antibiotikabehandlingen med metronidazol. Detta gäller speciellt vid parodontala infektionstillstånd liksom vid större abscesser.

Eftersom man inte kan förvänta sig någon effekt av insatt antibiotika under de två första dygnen är det viktigt att ge omedelbar lindring genom incision eller genom andra åtgärder som skapar dränage, kompletterat med adekvat smärtlindring.

För val av preparat och dosering hänvisas till respektive läkemedels produktresumé.

Komplikationer

En odontogen infektion kan sprida sig i olika fascieskikt ned till mediastinum och luftvägarna. Indikationer för sjukhusvård är progredierande svullnad i ansikts-, hals- och submandibulärregionen med allmänpåverkan som följd. I dessa fall ska patienten omgående överföras till akutsjukvårdsklinik/‌ÖNH‍-‍klinik där parenteral antibiotikabehandling ges.

Hänvisning till akutsjukvård är aktuellt vid feber >38 °C (med sannolik odontogen orsak) i kombination med något/några av följande tecken:

• smärta/svårigheter att svälja (kan vara tecken på uttalad svullnad och ökad risk för andningsproblem)

• grötigt tal (känsligt tecken på hotad andningsväg)

• stridor (tecken på högt andningshinder)

• svullnad/förhårdnad i munbotten och angulus-regionen

• uttalad mjukdelssvullnad och/eller rodnad i ansikte

• rodnad och/eller svullnad över hals

• igensvullet öga

• uttalad svullnad ovanför okbågen eller under mandibelranden

• deviation av uvula

• uttalade gapsvårigheter (trismus).

Bredspektrumantibiotika, och då speciellt klindamycin, är starkt förknippad med Clostridioides difficile-enterit. Patienterna ska instrueras att avbryta medicineringen vid all långvarig (över 24 timmar) diarré som uppstår i samband med klindamycinbehandling.

Uppföljning

Effekten av insatta åtgärder ska följas upp.

För mer information rekommenderas webbplatsen antibiotikasmart.se och appen Strama Nationell.