Slemhinnepemfigoid
Slemhinnepemfigoid är vanligast i munslemhinnan även om slemhinnorna i ögon, hud, näsa, svalg och underliv också kan drabbas. Om man misstänker att ögonslemhinnan kan vara engagerad bör man remittera patienten till ögonläkare.
Slemhinnepemfigoid är en kronisk, autoimmun blåssjukdom. Tillståndet är ganska ovanligt och incidensen är beräknad till 0,5-2 fall per 1 miljon invånare och år
(14). Sjukdomen drabbar framför allt äldre och är vanligare bland kvinnor. Munslemhinnan är den vanligaste lokalisationen och näst därefter drabbas ögonslemhinnan-konjunktivan. Autoantikroppar utvecklas och angriper olika strukturer i hemidesmosomerna som förankrar epitelcellerna till basalmembranet. Det uppstår blås- och sårbildningar i munslemhinnan som orsakar ömhet, blödning och smärta.
Utredning
Om man misstänker slemhinnepemfigoid eller annan vesiculobullös sjukdom i munhålan är rekommendationen att remittera patienten till orofacialmedicinsk klinik.
Kliniskt kan man konstatera att epitelet släpper från underlaget. För att ställa diagnos tas biopsi för PAD och immunfluorescens (IF)
(15).
Behandling
Syftet med behandlingen är att minska inflammationspåslaget i vävnaden.
Viktiga inslag i behandlingen är:
- god oral hygien
- tilljämning av vassa tänder som kan traumatisera den orala slemhinnan
- informera patienten om att undvika mat och dryck som utlöser besvär.
Behandlingen inleds med optimering av munhygienen. Vid behov kan symtomatisk behandling med Klobetasol APL munhålegel 0,025 % sättas in enligt ett nedtrappande schema. Målsättningen är att använda så lite Klobetasol som möjligt för att uppnå symtomfrihet.
Komplikationer
Kända komplikationer är återkommande skov med svåra besvär som inte lindras med lokal behandling. Sådana komplikationer får remitteras till specialist i dermatologi för ställningstagande till systemisk behandling.
Det är relativt vanligt med återkommande skov. Vid ögonengagemang eller blåsbildning i andra lokaler till exempel hud eller genitalt remitteras patienten till berörd specialist.
Uppföljning
Symtomfria patienter kan följas hos ordinarie tandläkare. Symtomgivande och behandlingskrävande fall kräver uppföljning på orofacialmedicinsk specialistklinik. I samband med skov kan patienten vara i behov av stödbehandling hos tandhygienist.