Munsveda/Burning mouth syndrome
Diagnosen Burning mouth syndrome (BMS) kan ställas först efter att man har uteslutit andra möjliga orsaksfaktorer. En patient med BMS har per definition helt retningsfria slemhinnor.
BMS är ett kroniskt smärtsamt tillstånd som karaktäriseras av en intraoral brännande eller svidande känsla i munnen där den brännande eller svidande känslan inte har någon identifierbar orsak. BMS är en uteslutningsdiagnos och patienten uppvisar kliniskt helt retningsfria slemhinnor. Symtomen beskrivs som en brännande smärta, stickningar eller bedövningskänsla i tunga, hårda gommen, läppar eller i den orala slemhinnan. Smärttillståndet är kroniskt och kan många gånger ha en negativ inverkan på patienternas livskvalitet
(20).
I litteraturen beskrivs tillståndet också med termer såsom:
- glossodyni
- sore mouth
- sore tongue
- oral dysestesi.
Etiologin är okänd. Prevalensen är varierande men uppskattas till mellan 1-2 % och tycks vara något vanligare bland kvinnor över 50 år
(21).
Utredning
Symtom i form av en brännande smärta i munnen kan ha flera olika orsaker, både lokala och systemiska. En noggrann anamnes är grundläggande. Den kliniska undersökningen visar typiskt helt retningsfria munslemhinnor.
Patienter med BMS kan komma att söka såväl tandvård som sjukvård för sina besvär. Utredningen bör omfatta:
- en noggrann anamnes
- odontologisk undersökning
- vid behov en medicinsk undersökning.
Inte sällan finns en oro hos patienten, som ofta har genomgått ett flertal utredningar utan att man funnit någon orsak till smärtan.
Vanliga lokala orsaker till munsveda är muntorrhet, tungpress och munslemhinneförändringar med inflammatorisk genes såsom:
- oral lichen planus
- lingua geographica
- ospecifika sår
- erytem.
Dessa tillstånd bör uteslutas.
Generella sjukdomstillstånd som kan ge upphov till munsveda är:
- bristtillstånd (järn, folsyra, B12)
- diabetes mellitus
- esofagal reflux
- hypothyreos
- allergi
- läkemedelsbiverkningar.
Vanliga mediciner som angiotensin II-antagonister och ACE-hämmare kan båda orsaka smakförändringar som vid BMS. Sådana tillstånd måste exkluderas för att diagnosen BMS ska kunna ställas.
Behandling
En viktig del av behandlingen är att ställa diagnos och därmed utesluta andra tillstånd.
Om man kan identifiera någon uppenbar kausal faktor till symtomen bör man behandla denna. Patienter med BMS upplever ofta att de inte har fått tillräcklig information om tillståndet. En viktig del av behandlingen är därför att förmedla en noggrann och välformulerad information med försäkran om att BMS är ett tillstånd utan påvisbara vävnadsförändringar som inte utgör en risk för den allmänna hälsan. Ofta är information till patienten och att man har uteslutit patologi som orsak till symtomen en viktig del i behandlingen, vilket i sin tur kan dämpa oro och därigenom göra symtomen hanterbara.
Det saknas effektiv behandling. Ett flertal olika farmakologiska preparat har prövats, så även kognitiv beteendeterapi och lågenergilaser. Det finns visst stöd för att en del av dessa behandlingar kan lindra besvären vid BMS, men det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att ge några generella riktlinjer
(22) (23).
Komplikationer
Kända komplikationer är kvarstående symtom som patienten ofta får lära sig att leva med.
Kronisk smärta kan ha negativ inverkan på livskvaliteten.
Uppföljning
Uppföljning är sällan aktuellt.
Efter att man har utrett och fastställt diagnosen BMS kan man följa upp besvären i samband med undersökning hos ordinarie tandläkare inom allmäntandvården.