Odontologiskt omhändertagande inför och efter strålbehandling
Strålbehandling på grund av huvud- och halscancer medför både akuta och sena biverkningar. Tandextraktioner i strålbehandlat käkben bör ske vid specialistkliniker i käkkirurgi eller orofacial medicin.
En viktig del i det odontologiska omhändertagandet av denna patientgrupp är en fokalutredning inför start av strålbehandling, men även uppföljande kontroller under och efter avslutad onkologisk behandling.
Utredning
Fokalutredning görs i syfte att undvika framtida extraktioner i högdosstrålat käkben på grund av risk för osteoradionekros (ORN).
Tänder med grava parodontala skador och tänder med dålig långtidsprognos i planerat strålfält blir ofta aktuella för extraktion.
Behandling
Det är viktigt att tänder med dålig och tveksam prognos, i område där strålbehandling planeras, tas bort inför strålstart. Extraktioner inom strålfälten bör utföras atraumatiskt med slemhinnetäckning senast 10–14 dagar innan strålstart så att området har primärläkt innan strålstart.
Vid behov av tandextraktioner efter genomgången strålbehandling bör man skicka remiss till specialistklinik i käkkirurgi eller orofacial medicin. Information om stråldos och strålfält kan man hämta in från strålbehandlingsenhet. I samband med kirurgiska ingrepp är antibiotika indicerat enligt gällande riktlinjer.
Komplikationer
Det finns ett flertal både akuta och sena komplikationer som kan uppstå efter strålbehandling mot huvud/halsområdet, däribland oral mukosit, muntorrhet och ORN.
En vanlig och besvärlig biverkning av strålbehandlingen är oral mukosit. Patienter som behandlas för tumörer i svalg och munhåla får ofta uttalade besvär som når maximal intensitet mot slutet eller direkt efter avslutad strålbehandling. Det kan ta flera veckor innan mukositen läker ut. Det finns en hög risk för svampöverväxt. Svår mukosit kan resultera i att patienter har svårt att äta och behöver nasal sond eller perkutan endoskopisk gastrostomi (PEG) för att kunna upprätthålla nutritionen.
ORN är en komplicerad biverkning som kan uppstå spontant, till följd av trauma på grund av skavande proteser eller efter tandextraktioner. Man anser att det finns en ökad risk för utveckling av ORN i områden som fått hög dos strålbehandling (>30-40 Gy) och särskilt efter ingrepp i mandibeln
(47) (48) (49) (50). Risken att utveckla ORN är livslång.
Uppföljning
Det saknas nationella riktlinjer för odontologiskt omhändertagande av denna patientgrupp. Det finns starka skäl för individuellt anpassad uppföljning, regelbunden tandvård och profylax.
Man rekommenderar fluoridtillskott i tillägg till baspreventionen, liksom preparat för lindring av muntorrhet, för mer information se sidan Muntorrhet. Uttalad muntorrhet orsakad av strålbehandling mot huvud-halsområdet utgör indikation för systemisk behandling med pilokarpin (Salagen).