Odontologiskt omhändertagande inför hjärtklaffskirurgi
Inför hjärtklaffskirurgi genomför man en odontologisk infektionsutredning. Efter genomgången klaffkirurgi bör endokarditrisk beaktas. Vid omfattande parodontit anses risken för endokardit vara förhöjd. Den viktigaste endokarditprofylaxen är en god munhälsa.
Patienter som blir aktuella för hjärtklaffskirurgi har ofta ett fungerande immunförsvar. Det är primärt inte en akutisering av odontogen infektion som utgör den största risken för denna patientgrupp utan snarare sjukdomar i munnen som medför ökad risk för bakteriemi. Därför läggs större tyngd på tandlossning eller parodontala infektioner som i regel resulterar i mer omfattande bakteriemi i samband med vardagsrutiner som tuggning, tandborstning etcetera. Uppskattningsvis 35 % av endokarditfall utgörs av alfastreptokocker, det vill säga vanligt förekommande munhålebakterier
(41) (42) (43).
Utredning
Vid dålig munhygien, gingivit och parodontit anses risken för endokardit vara förhöjd
(29).
En viktig del i fokalutredningen är att fånga upp patienter som har dåligt tandstatus, och som saknar regelbunden tandvårdskontakt, för att informera och motivera till regelbunden tandvård och “frisk mun” för att minska bakteriemi och risk för endokardit, även efter klaffoperation.
Behandling
Fokus läggs på att optimera munhygien, behandla gingivit och parodontala infektioner
(29).
Enstaka apikala parodontiter som är symtomfria betraktas som kroniska och kan ofta lämnas då risken för akutisering är liten, speciellt då det är en apikal parodontit i anslutning till tidigare rotfylld tand
(26) (27).
Komplikationer
Ökad risk för infektiös endokardit efter genomgången klaffkirurgi.
För att minska risken för komplikationer är det viktigt med fortsatt regelbunden tandvård och en god munhälsa. Rutinmässig antibiotikaprofylax för att förebygga infektiös endokardit i samband med odontologiska ingrepp rekommenderas generellt inte. Antibiotikaprofylax kan övervägas efter individuell bedömning till patienter med hög risk för endokardit definierade av European Society of Cardiology
(44) (45). Ansvarig läkare ansvarar i dessa fall för att patienten och dennes tandläkare/tandhygienist erhåller information om att antibiotikaprofylax mot endokardit bör ges.
För ytterligare information, preparatval och doseringar hänvisas till Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation Antibiotikaprofylax i tandvården
(46).
Uppföljning
Viktigt med regelbunden tandvård för att bibehålla god oral hälsa.
Vid dåligt tandstatus, framförallt parodontalt skadat bett, är uppföljning och regelbunden tandvård av stor betydelse
(43). Den viktigaste endokarditprofylaxen är en god munhälsa
(42).