Omhänder­tagande av vissa patientgrupper

Patienter som ska genomgå medicinsk behandling eller kirurgiska ingrepp där fullständig infektionsfrihet är ett krav, bör genomgå en odontologisk fokalutredning innan behandlingen påbörjas. Den odontologiska utredningen, som består av en fullständig klinisk och radiologisk undersökning, syftar till att identifiera infektionsfoci och andra tillstånd som kan medföra komplikation eller prognosförsämring under eller efter pågående medicinsk behandling. Det odontologiska omhändertagandet av dessa patientgrupper behandlas i detta avsnitt.

Utredning

Det är oftast tandläkare som är verksamma inom orofacial medicin som utför fokalutredningar, men i vissa fall sker utredning inom allmäntandvården, till exempel inför hjärtklaffskirurgi (regionala skillnader kan förekomma).

Idealt vore att behandla, och därmed avlägsna, samtliga potentiella infektionstillstånd i munhålan före den medicinska behandlingen. Ofta föreligger det ett behov av att skyndsamt påbörja den medicinska behandlingen, vilket ger ett snävt utrymme för odontologisk sanering. Patientens maligna sjukdom och/eller allmänna hälsotillstånd interfererar också ofta med den planerade odontologiska behandlingen. Därför är det av största vikt att man begränsar icke nödvändig behandling och prioritera de åtgärder som ger mesta möjliga patientnytta.

Det är en utmaning att urskilja odontogena infektioner och tillstånd som kräver åtgärd, inför och ibland under pågående medicinsk behandling, från de som kan lämnas med liten risk för komplikationer. Det odontologiska omhändertagandet får inte leda till att den medicinska behandlingen kompliceras eller försenas.

Behandling

Det vetenskapliga stödet är generellt sett otillräckligt för att ligga till grund för evidensbaserade riktlinjer.

Det saknas nationella evidensbaserade riktlinjer kring odontologiskt omhändertagande av patienter som ska genomgå medicinsk behandling som kräver infektionsfrihet. Rutinerna varierar lokalt, regionalt och nationellt. Man fattar ofta beslut baserade på konsensus, men också på den enskilde behandlarens erfarenhet och kunskap. Patienter som behandlas med hög dos kemoterapi har på grund av myelosuppression ett kraftigt nedsatt infektionsförsvar. Baserat på den evidens som finns idag tycks risken för akutisering av odontogena infektioner i samband med cancerterapi (framför allt antineoplastisk kemoterapi) vara relativt låg 

. Trots att förekomsten av akutisering av dentala infektioner under cancerterapi är låg, bör det beaktas att konsekvenserna av en sådan infektion hos en patient med myelosuppression kan vara allvarlig 

.

Regionerna bekostar utredning och nödvändig behandling av patienter som behöver total infektionsfrihet. Detta sker via tandvårdsstödet som led i en sjukdomsbehandling, men stödet måste föregås av remiss från behandlande läkare.

Patienten betalar då hälso- och sjukvårdsavgift. Remissen bör inkomma tidigt i vårdförloppet så att det odontologiska omhändertagandet, i möjligaste mån, kommer in tidigt i behandlingskedjan. Ett bra samarbete mellan sjukvård och tandvård är av stor betydelse.

Komplikationer

Risken för orala komplikationer och vilken typ av komplikationer som kan uppstå varierar beroende på vilken medicinsk behandling eller vilken typ av ingrepp en patient ska genomgå.  Se därför under respektive avsnitt gällande odontologiskt omhändertagande vid hematologisk malignitet, inför organtransplantation, inför hjärtklaffskirurgi samt under avsnittet inför och efter strålbehandling vid huvudhalscancer.

Uppföljning

Vilket behov det finns av uppföljning varierar beroende på vilken medicinsk behandling eller vilken typ av ingrepp en patient har genomgått. I vissa fall krävs längre uppföljningstider, medan det i andra fall inte ställs några särskilda krav på speciell uppföljning. Se därför under respektive avsnitt nedan gällande odontologiskt omhändertagande vid hematologisk malignitet, inför organtransplantation, inför hjärtklaffskirurgi samt under avsnittet inför och efter strålbehandling vid huvudhalscancer.