Dentala trauman
Tandskador kan vara smärtsamma och stressfyllda för både patienter och vårdnadshavare. I det primära omhändertagandet bör man fokusera på smärtlindring och att hänvisa patienterna till tandläkare för bedömning. Vid större käktrauma bör en specialist i käkkirurgi undersöka patienten. Korrekt behandling och uppföljning är avgörande för en tands långtidsprognos.
Tandskador hos barn och ungdomar är vanligt förekommande. Hos barn med mjölktandbett beräknas drygt 1/5 ha haft tandskador
(30).
Utredning
Barn med tandtrauma ska hänvisas till allmäntandvårdsklinik för undersökning och behandling. Vid behov kan specialistklinik för barntandvård konsulteras.
Vid större käktrauma bör en specialist i käkkirurgi undersöka patienten. Följande symtom kan ge misstanke om käk-/ansiktsfrakturer och bör utredas vid specialistklinik i käkkirurgi:
- förändrad ocklusion
- nedsatt/devierande gapförmåga
- intra- och extra orala hematom och lacerationer
- samt förlorad sensorik i nervus infraorbitalis eller nervus mentalis
- uppenbara felställningar efter trauma.
Behandling
Exartikulerade och/eller extruderade primära tänder ska aldrig replanteras då det kan skada de permanenta tänderna.
Val av behandling beror på vilken typ av skada som uppstått och hur omfattande skadan är. Behandlingen är inriktad på att lindra smärta och att minska skador på permanenta tänder.
Generellt bör föräldrarna informeras om vikten av analgetika, skonkost och att försöka bibehålla en god munhygien även efter att en tandskada uppstått. Om tandborstning inte är möjligt rekommenderas att badda tänder och tandkött med klorhexidinlösning (till exempel GUM Paroex munskölj 0,12 %).
Mjukdelsskador ska omhändertas enligt beskrivning i nästa avsnitt.
Komplikationer
Det finns risk för komplikationer efter tandtrauma mot primära tänder, såsom pulpanekros, infektionsrelaterad resorption eller ankylos. Om dessa lämnas obehandlade kan det påverka de permanenta tänderna.
Uppföljning
Tandtrauma mot primära tänder ska följas upp av tandvården. När och hur ofta beror på skadans omfattning, behandling och ifall komplikationer uppstår.
Vid skador på permanenta tänder krävs ett snabbt och korrekt omhändertagande. Vid tandskador hos barn och ungdomar är målet att kunna bibehålla tanden i bettet tills patienten är färdigvuxen. Traumaskador på permanenta tänder är vanligt, uppemot 18 % av 12-åringar har haft en tandskada. Hos vuxna individer är prevalensen något lägre och beräknas till omkring 15 %
(30).
Utredning
Patienter som drabbas av tandtrauma ska hänvisas till allmäntandvården för undersökning och behandling. Vid behov kan specialistklinik för barntandvård konsulteras.
Vid större käktrauma bör specialist i käkkirurgi undersöka patienten. Följande symtom kan ge misstanke om käk-/ansiktsfrakturer och bör utredas vid specialistklinik i käkkirurgi:
- förändrad ocklusion
- nedsatt/devierande gapförmåga
- intra- och extraorala hematom och lacerationer
- förlorad sensorik i nervus infraorbitalis eller nervus mentalis
- uppenbara felställningar efter trauma.
Behandling
Man bör replantera en exartikulerad tand så snart som möjligt. En hel tand eller ett större tandfragment som lossnat bör förvaras fuktigt i saliv (under tungan), fysiologisk koksaltlösning eller mjölk tills besök på tandläkarmottagning är möjligt. Ett större tandfragment kan ibland användas vid restaureringen av tanden.
Ju fortare en exartikulerad tand replanteras desto bättre förutsättningar har den att växa fast, även om revaskularisering av den dentala pulpan inte sker.
Efter replantation av en tand bör patienten behandlas med antibiotika, (förstahandsval är penicillin V i 7 dagar) och stelkrampsskyddet kontrolleras. Vid både replantation och reponering ska de tänder som varit utsatta för trauma fixeras.
Behandling av mjukvävnadsskada vid dentalt trauma
Vid mjukdelsskador är det viktigt att avlägsna främmande kropp, såsom grus och asfaltsrester, då de kan ge missfärgningar. Efter noggrann tvätt kan suturering av djupa vävnadsskador vara nödvändig. För att undvika missprydande ärrläkning bör man ha erfarenhet av att suturera trauma-orsakade sår i ansiktsregionen.
Komplikationer
Det finns risk för såväl tidiga som sena komplikationer efter tandtrauma. Därför ska uppföljning ska ske hos tandläkare.
Efter ett tandtrauma finns risk för pulpanekros och efterföljande rotspetsinfektion (apikal parodontit). Det finns också risk för att traumaskadade tänder drabbas av ankylos, som är en långtidskomplikation som ses speciellt efter exartikulation eller intrusion av tand.
Uppföljning
Precis som med mjölktänder bör skador på permanenta tänder följas upp av tandläkare som anpassar uppföljning beroende på skadans omfattning, efterföljande behandling och eventuella komplikationer.