Immunologisk utredning
För att motverka avstötning vid organtransplantation strävar man efter att minimera risken för att mottagarens immunsystem identifierar det donerade organet som kroppsfrämmande. Detta sker genom omfattande immunologiska tester före transplantationen.
De viktigaste undersökningarna vid en immunologisk utredning inkluderar:
- Blodgruppering (ABO)
-
Blodgruppskompatibilitet är avgörande eftersom mottagaren har naturliga antikroppar mot inkompatibla blodgrupper. Dessa antikroppar kan orsaka en hyperakut avstötning genom att direkt attackera det nya organet. Till exempel kan en givare med blodgrupp 0 donera till alla mottagare, eftersom blodgrupp 0 saknar A- och B-antigener.
-
- Vävnadstypning (HLA)
-
HLA-matchning är en viktig del i transplantationsmedicin, eftersom den bidrar till att minska risken för immunologisk avstötning. HLA-proteiner varierar kraftigt mellan individer, vilket gör det viktigt att matcha givare och mottagare. Betydelsen av HLA-matchning varierar beroende på transplantationsorgan, men är särskilt avgörande vid njurtransplantation där en god matchning kan förbättra både transplantatöverlevnad och långtidsprognos.
-
- Screening för HLA-antikroppar
-
Det är viktigt att kontrollera om mottagaren har antikroppar riktade mot HLA-typer som finns hos givaren. Detta gör man med ett korstest (crossmatch) för att säkerställa att mottagarens blod inte reagerar mot givarens vävnad.
-
Eftersom faktorer som infektioner, transfusioner och tidigare transplantationer kan påverka HLA-antikroppsnivåer är det viktigt att använda aktuella blodprover vid dessa tester. Balansen mellan att hitta en välmatchad givare och hålla väntetiden rimlig är en ständig utmaning.