Utredning
Intervallartad ensidig flanksmärta är det typiska symtomet vid ockluderande uretärsten. Ett typiskt fynd är dunkömhet på den affekterade sidan, inte sällan i kombination med ett förhöjt kreatinin. För diagnostik är förstahandsvalet datortomografi urinvägsöversikt.
Symtomatologi
Vid obstruerande uretärsten är det typiska symtomet akut påkommen ensidig och intervallartad flanksmärta som fluktuerar i intensitet, ofta med utstrålning mot ryggen, men även ned mot underlivet. Smärta mot underlivet förekommer särskilt vid stenar i distala uretären.
Den drabbade patienten vill helst inte sitta stilla, är gråblek och illamående. Subfebrilitet är inte ovanligt. Sten i njuren karaktäriseras av mer långvariga och diffusa symtom såsom molande värk och återkommande urinvägsinfektioner. Makroskopisk hematuri vid rörelse kan förekomma, framför allt i kombination med antikoagulantia.
Fynd i status och lab
Typiska fynd i status är:
- lätt förhöjd kroppstemperatur
- ökad puls
- ökat blodtryck
- viss ömhet vid bukpalpation, typiskt utan muskelförsvar
- tydlig dunkömhet på den affekterade sidan.
I labprover ses ofta:
- kreatininstegring
- leukocytos
- lätt påverkan på C-reaktivt protein (CRP).
Utöver dessa blodprover kan det i den vidare utredningen också vara av värde att kontrollera kalcium och urat, för att utesluta en eventuell hyperparatyreoidism respektive gikt som orsak till patientens njurstenssjukdom.
Urinsticka påvisar ofta leukocyter och erytrocyter. Vid samtidig infektion är det inte alltid urinstickan är positiv för nitrit och kompletterande urinodling rekommenderas därför alltid som led i den initiala utredningen.
Radiologi och uppföljningsintervall
Alla patienter med misstänkt urinvägskonkrement ska betraktas som patienter med akut bukåkomma. Man bör därför överväga akut datortomografi (DT) på vida indikationer.
Om symtomatologi starkt talar för urinvägskonkrement är DT urinvägsöversikt (DT UVÖ) förstahandsval.
Patienter med följande tillstånd ska undersökas akut:
- osäker diagnos
- analgetikaresistens
- feber
- singelnjure.
Övriga patienter kan man överväga att inte röntga akut, även om det finns data som talar för att behandlingsresultatet kan förbättras med tidig diagnos
(26) (27).
I de fall man väljer att inte röntga akut bör en elektiv diagnostisk röntgen utföras inom två veckor, eftersom det finns risk för permanent njurskada om renal obstruktion kvarstår i 3 veckor eller längre
(28).
Radiologi – gravida och barn
För diagnostik av njursten hos gravida och pediatriska patienter är:
- ultraljud ett förstahandsval för att undvika strålning
- magnetisk resonanstomografi (MR) andrahandsvalet
- lågdos DT UVÖ tredjehandsvalet.
Lågdos DT UVÖ bör emellertid övervägas vid oklar diagnos och inför beslut om behandling. Stråldosen från denna undersökning är mycket låg och medför endast en marginell ökning av risken för senare tumörsjukdomar.
Vid misstänkt sten i övre urinvägarna hos gravida bör man konsultera en gynekolog, medan pediatriska patienter bör omhändertas och utredas på pediatrisk klinik.