Uppföljning

Alla patienter som har genomgått någon form av behandling för sten i övre urinvägarna ska man följa upp med en röntgenundersökning, för kartläggning av eventuella kvarstenar och/eller strikturutveckling i uretären 

.

Primärvården följer symtomfria patienter med få stenar, mindre eller lika med 6 mm perifert i njurarna. Uppföljning görs efter 1 år med datortomografi urinvägsöversikt (DT UVÖ). Om stenstatus är oförändrat och inga riskfaktorer föreligger kan primärvården avsluta kontrollerna. Om stenbördan har ökat rekommenderas däremot remiss till specialistvården för bedömning om eventuell aktiv behandling.

Metabol utredning och recidiv­profylax

Specialistvården bör följa patienter med stenar och verifierad metabol orsak. Specialistvården bör också följa patienter med infektionsstenar till dess att patienterna  är helt sten- och bakteriefria.

Utifrån en rad faktorer delar man in patienter med njursten i två grupper, de med låg risk och de med hög risk att bilda nya njurstenar.

Faktorer som karaktäriserar patienter med hög risk att bilda nya njurstenar:

• tidigare frekvent njurstensbildning
• låg ålder vid första stenen
• anamnes på sjukdom med ökad risk för stenbildning (se avsnittet Genes på sidan Stensjukdom i övre urinvägarna)
• hereditet
• stenar som består av struvit, urinsyra eller kalciumfosfat
• monogenetisk stensjukdom.

Alla patienter som har haft stenar i de övre urinvägarna ska få information om vikten av högt vätskeintag, gärna 2‍–‍3 liter per dygn. Vad gäller kostråd ska man vara försiktig med förbud och överväga inskränkningar noga. För de flesta patienter kan man dock rekommendera ett minskat intag av animaliska proteiner och salt. Vid hyperoxaluri bör man också överväga ett minskat intag av särskilt oxalatrika födoämnen (nötter, spenat, mörk choklad, rödbetor med mera). 

Profylaktisk farmakologisk behandling

Patienter med en hög risk att bilda njursten bör genomgå metabolisk utredning med stenanalys och dygnsurinsamling. Utredningen syftar till att ge denna patientkategori en riktad profylaktisk behandling med livsstilsråd och läkemedel.

Utifrån patientens tillstånd kan följande profylaktiska behandling vara aktuell:

• Natriumbikarbonat och kaliumcitrat leder till en höjning av urinens pH och används som skydd mot bildning av urat- och cystinsten  (45) (46)

  .

• Kaliumcitrat minskar utfällningen av kalcium och kan därför även bli aktuellt för kalciumstenbildare  (47)

  .

• Tiaziddiuretika minskar utsöndringen av kalcium i urinen och används vid hyperkalciuri  (48)

  .

• Ammoniumklorid och metionin sänker urinens pH och kan på så sätt bidra till ett skydd mot stenbildning hos patienter med struvitstenar  (11)

  .

• Vid sällsynta sjukdomar såsom primär hyperoxaluri och cystinuri kan det bli aktuellt att behandla med vitamin B6 respektive tiopronin eller penicillamin.
• Tiopronin och penicillamin komplexbinder cystein och bidrar därmed till en minskad utfällning av cystinkristaller. Vitamin B6 leder till en minskad bildning av oxalat i levern  (49) (50)

  .

Flertalet av de ovan nämnda preparaten finns inte registrerade i Sverige för närvarande, utan behöver förskrivas extempore eller med licensförfarande.