Icke-farmakologisk behandling
Förutom läkemedelsbehandling finns många andra åtgärder som kan förbättra specifika symtom, allmän kroppslig och mental styrka och uthållighet, och skapa ökat välbefinnande.
Regelbunden fysisk aktivitet har flera gynnsamma effekter för personer med Parkinsons sjukdom, och bör därför rekommenderas. Fysisk aktivitet kan förbättra motoriska Parkinsonsymtom och är ofta den mest effektiva åtgärden för gång- och balanssvårigheter samt igångsättningsstörningar. Fysisk aktivitet kan även förbättra depression och ångestsymtom, trötthet, smärta och initiativlöshet eller exekutiva kognitiva symtom, samt ha en positiv effekt på livskvalitet.
Svenska riktlinjer för fysioterapi vid Parkinsons sjukdom sammanfattar gång- och balansträning, styrketräning, konditionsträning, anpassad till patientens symtombild och individuella förutsättningar
(17). Cueing-strategier (engelska ”cues”) innefattar strategier för att kringgå igångsättningssvårigheter eller så kallad fastfrusenhet. Regelbundna, enkla, rytmiska rörelser som vid dans eller cykling är enklare att genomföra för en person med Parkinsons sjukdom än rörelser som kräver en hög grad av omväxling och anpassning till omgivningen.
Som en kroniskt framskridande, livslång sjukdom påverkar Parkinsons sjukdom både patienter och anhöriga. Psykosociala följder av sjukdomen kan leda till minskat självförtroende och belasta relationen till nära anhöriga. Även andra sociala interaktioner kan minska på grund av kroppsliga och mentala funktionsnedsättningar. Åtgärder som kan förbättra dessa svårigheter kan omfatta deltagande i patient- och närståendeförening, Parkinsongrupp, kontakt med kurator eller psykolog, och många fler. De närmast anhöriga, oftast de som bor med patienten och i tilltagande grad behöver ta hand om patienten, kan behöva eget stöd
(7) (18).