Andra behandlingsaspekter
Försämrad rörelse av magsäcken och sväljsvårigheter kan komplicera läkemedelsbehandling. Vissa symtom som skakningar, balans- och gångstörning svarar sämre på behandling.
Utöver de allmänna behandlingsrekommendationerna finns det en del särskilda symtom och omständigheter som kräver särskilda överväganden.
Gastropares kan komplicera behandlingen
På grund av en påverkan på autonoma nervsystemet, som kan vara en del av den neurodegenerativa processen vid Parkinsons sjukdom, uppvisar en del patienter oregelbunden tömning av magsäcken. Detta kan leda till varierande och oförutsägbar effekt av tablettbehandling eftersom läkemedlen tas upp i tunntarmen.
Behandling med läkemedelsplåster finns med dopaminagonisten rotigotin. Fördelen är att upptaget sker direkt genom huden till blodet, förbi mag-tarmkanalen. Begränsningen är att personer med Parkinsonrelaterad oregelbunden magsäckstömning ofta behöver högre doser av dopaminerga läkemedel än vad de tolererar i form av dopaminagonist, vilket medför att förvirring och hallucination kan uppstå. Hudreaktioner kan förekomma. Även pumpbehandlingar kringgår magsäcken och kan vara ett alternativ.
Svårbehandlad tremor
Tremor vid Parkinsons sjukdom förbättras ofta inte lika omedelbart eller lika tydligt med dopaminerg medicinering. Förbättring av tremor kan komma flera månader efter att behandling satts in eller dosen ökats. Man har försökt att använda dopaminagonister särskilt mot tremor, men det vetenskapliga underlaget är begränsat. Många personer upplever en lindring av tremorn under optimal behandling, men tremorn försvinner oftast inte helt. Det är en fördel om patient och anhöriga tidigt har informerats om en realistisk målsättning med behandlingen.
Balans- och gångstörning
En del Parkinsonpatienter utvecklar tilltagande balans- och gångstörningar efter några år. Detta sker ofta när sjukdomen progredierat och omfattar axial muskulatur. Många gånger sker denna symtomutveckling parallellt med tilltagande kognitiva problem. Sådana balans- och gångstörningar svarar ofta dåligt på läkemedelsbehandling. Balans och gångförmåga kan förbättras eller kompenseras med balans- och gångövningar, fysisk aktivitet eller användning av hjälpmedel. Behandlingsalternativ sammanfattas i faktaruta 6. Se även sidan Icke-farmakologisk behandling.
Behandling när patienten inte kan svälja läkemedel
I vissa situationer kan Parkinsonpatienter inte få i sig perorala läkemedel, exempelvis i samband med operativ åtgärd i narkos, eller vid förlust av säker sväljningsförmåga. Ibland kan man ge vattenlösliga levodopatabletter (50–100 mg) upplösta i 5 ml vatten via en spruta under tungan, om det är förenligt med eventuellt planerad narkos och operation. Läkemedlet kan tas upp genom munslemhinnan.
Vid tillfällig dysfagi som omöjliggör vanligt peroralt intag kan man krossa eller lösa upp levodopatabletter i vatten och ge läkemedlet via nasogastrisk sond. Alternativ kan i särskilda fall vara omställning till behandling med rotigotinplåster eller subkutan läkemedelsbehandling, oftast efter kontakt med neurolog.