Pankreascystor

Bakgrund

Prevalensen internationellt beskrivs vara mellan 2‍-‍49 % och det finns inga studier som beskriver den svenska populationen 

(59)

.

Vissa pankreascystor är benigna och behöver ingen behandling, medan andra är premaligna och ska handläggas på annat sätt. Det kan dock vara svårt att skilja på benigna och premaligna cystor med bilddiagnostiska eller biokemiska metoder 

(50) (60) (61)

.

Många pankreascystor upptäcks som ett bifynd i samband med att patienten genomgår bilddiagnostik på en annan indikation. Det är därför viktigt att alla läkare känner till hur man ska hantera cystiska pankreasförändringar.

Pseudocystor

Pseudocystor är den vanligaste benigna cystiska förändringen i pankreas. Patienter kan få pseudocystor efter akut pankreatit eller som en del av en kronisk pankreatit. Pseudocystor karakteriseras av frånvaro av solida komponenter och att vätskan innehåller pankreasenzym. Den omgivande väggen är väldefinierad, fibrös och icke-epiteliserad.

Premaligna cystor

Intraduktal papillär mucinös neoplasi (IPMN) är den vanligaste premaligna cystiska förändringen. IPMN kan förekomma i pankreas huvudgång eller i sidogångarna. Rekommenderad handläggning av dessa beskrivs i nationellt vårdprogram för bukspottkörtelcancer 

(50)

.

Utredning 

Nyupptäckta oklara pankreascystor kan vara premaligna och ska bedömas på multidisciplinär konferens om patienten bedöms tåla kirurgi. I remissen bör det framgå uppgifter om 

(59)

:

• komorbiditet
• patientens aktuella funktionsstatus
• patientens inställning till eventuell stor kirurgi
• ärftlighet för pankreascancer
• det finns alarmsymtom på pankreascancer
• det finns trycksymtom från cystan
• laboratorievärden inklusive cancerassocierat antigen (CA)19‍-‍9
• aktuella och eventuella äldre bilddiagnostiska undersökningar
• uppgifter om tidigare akut pankreatit.

Patienten behöver informeras på ett bra sätt där det framgår att 

(59)

:

• cystor i bukspottkörteln är vanliga
• flertalet av de cystor i bukspottkörteln som upptäcks hos patienter är godartade
• att det kan vara svårt att bedöma cystor i bukspottkörteln och att bedömning bäst sker på en multidisciplinär konferens.

Om kriterier för välgrundad misstanke enligt SVF förlopp pankreascancer uppfylls ska patienten remitteras enligt standardiserade vårdförlopp (SVF) 

(51)

. Detta gäller till exempel vid huvudgångs-intraduktal papillär mucinös neoplasi (IPMN) eller vid de sidogångs‍-‍IPMN som uppfyller absoluta eller relativa kriterier för kirurgi, enligt nationellt vårdprogram 

(50)

.

Behandling

Multidisciplinär konferens kan rekommendera något av följande:

• kirurgi
• uppföljning
• inget behov av uppföljning.

I beslut om kirurgi väger man in risk för cystans malignitetsutveckling i relation till risken för patienten utifrån funktionsstatus och komorbiditet.

Pseudocystor utan symtom behöver vanligen ingen behandling.

Uppföljning

I dag finns ingen nationell konsensus kring vem som bör stå för uppföljningen av patienter med pankreascystor. Man följer vanligen upp patienten med magnetisk resonanstomografi (MR) alternativt endoskopiskt ultraljud (EUS).

I samband med uppföljning är det viktigt att ansvarig läkare tar ett aktivt beslut avseende patientens funktionsstatus och komorbiditet. Om patienten inte bedöms tåla pankreaskirurgi ska ansvarig läkare avsluta kontrollerna.