Pneumoni hos barn

Både bakterier och virus liksom blandinfektioner kan orsaka pneumoni. Den vanligaste virusinfektionen hos barn som är yngre än 5 år är RS‍-‍virus. De vanligaste bakteriella infektionerna är oftast orsakade av pneumokocker följt av Hemofilus Influenzae 

(33)

. Hos äldre barn förekommer även mykoplasma 

(34)

 . Röntgen kan inte skilja mellan lunginflammation orsakad av bakterier eller virus. Kombinationen takypné, hypoxi och ökat andningsarbete är de tecken som visar bäst överensstämmelse med lungröntgen, bättre än lungauskultation 

(35) (36) (37)

. Se även Tecken på allvarlig infektion hos barn, i Behandlingsrekommendationer för vanliga infektioner i öppenvård.

Lungröntgen missar en del lunginflammationer.

Utredning

Symtomen vid pneumoni hos barn kan variera. En systematisk översikt med metaanalys visar att hosta och feber förekom hos mer än 80 % av barnen. Pneumoni kan uppstå efter en övre luftvägsinfektion där hosta och hög feber tillkommer men initiala symtom kan även vara endast hög oklar feber 

(38)

. Andningspåverkan kan förekomma med takypné, näsvingespel och thorakala indragningar framför allt hos spädbarn.

Tecknen på pneumoni kan vara svårtolkade hos små barn. Gör en somatisk undersökning som inkluderar allmäntillstånd och vitalparametrar på alla barn för att bedöma infektionens allvarlighetsgrad. En systematisk översikt konkluderar att det inte finns något auskultatoriskt fynd som korrelerar med förekomst av pneumoni 

(36) (37)

.

Komplettera utredningen med CRP vid oklar nedre luftvägsinfektion hos barn, det vill säga då anamnes och klinisk undersökning inte ger tillräcklig vägledning. Överväg antibiotika vid CRP >80 och klinik som talar för pneumoni. Om CRP är mindre än 10 och sjukdomsdurationen är över 24 timmar så är sannolikheten för pneumoni låg och man bör avstå från behandling med antibiotika 

(19)

.

Öppenvården kan behandla merparten av barnen och vid behov kan man ha kontakt med familjen de första dagarna. Om man misstänker allvarlig infektion, exempelvis då barnet är allmänpåverkat och påtagligt slött med tecken på vätskebrist, bör man börja behandlingen inneliggande. Om barnet har en syrgasmättnad <92 % eller cyanos bör barnet få syrgas i grimma och transport till sjukhus för inläggning.

Behandling

Penicillin V (fenoximetylpenicillin) är förstahandsmedlet vid bakteriell genes. För barn <5 år är dosen oral suspension 20 mg/kg, för barn >5 år 12,5 mg/kg kroppsvikt 3 gånger/dag i 7 dagar.

När oral suspension behövs har amoxicillin fördelar framför penicillin V. Amoxicillin i oral suspension absorberas bättre från tarmen, har något längre halveringstid och bättre smak än penicillin V medan penicillin V har fördelen att läkemedlet sannolikt är mindre benäget att selektera fram bakterier resistenta mot antibiotika. Amoxicillin ges i dosen 15 mg/kg kroppsvikt 3 gånger/dag i 5 dagar.

Rekommendationen vid penicillinallergi typ 1 är erytromycin i dosen 10 mg/kg kroppsvikt 4 gånger dagligen i 7 dagar. Doseringen av erytromycin 4 gånger dagligen anges ge mindre mag-tarmbiverkningar än dosering 3 eller 2 gånger per dag 

(19)

.

Terapisvikt

En orsak till terapisvikt kan vara bristande compliance (följsamhet till behandling). En annan orsak till utebliven effekt av antibiotikabehandling är att det rör sig om en virusinfektion eller blandinfektion där viruskomponenten ännu inte läkt. Om allmäntillståndet är gott kan man därför exspektera i detta läge.

Om barnet har feber eller är påtagligt sjukt efter 2‍–‍3 dygns behandling med antibiotika ska man överväga remiss till sjukhus. Det kan bli aktuellt att byta antibiotikum och leta efter komplikationer till lunginflammationen 

(33)

.

Om det finns tecken på familjär smitta, liksom hos barn >5 år, kan man ibland överväga mykoplasma om penicillin V inte har effekt. Det finns dock inte tillräckligt vetenskapligt underlag om antibiotikas effekter vid infektion med Mycoplasma pneumoniae hos barn

(39)

.

Komplikationer

En viss mängd pleuravätska är inte ovanligt och som regel utan större klinisk betydelse hos både små och äldre barn. Empyem och lungabscesser är sällsynta. I de flesta fall läker infektionen ut och förblir en engångsföreteelse.

Uppföljning

Rutinmässig uppföljning efter förstagångspneumoni är av tveksamt värde. Föräldrarna behöver dock få information om att höra av sig om barnet inte blir friskt. Tala om för dem att det är normalt med lindrig hosta i 1‍–‍2 månader efter en viruspneumoni. Röntgen behövs endast vid kvarstående symtom (andningssvårigheter, feber, kraftig hosta), atelektas eller avvikande infiltrat. Tänk på möjligheten av annan differentialdiagnos till exempel astma vid långdragen hosta samt tuberkulos (tbc) vid långdragen hosta hos riskgrupper som personer med nedsatt immunförsvar, hög och låg ålder.