Influensa

Influensa uppträder epidemiskt vintertid i Sverige. Sporadiska fall kan förkomma under hela året. Under veckor med högre förekomst av influensa är dödligheten större än motsvarande veckor andra år utan influensa.

Influensa är mycket smittsamt och viruset sprids luftburet och via kontaktsmitta. Tre grupper av influensavirus har påvisats hos människa: A, B och C. Det är framför allt typ A som ger upphov till epidemier.

Influensaviruset ändrar sig mer eller mindre varje år vilket avgör om en pandemi kan uppstå eller inte. Under 1900‍-‍talet uppträdde tre stora pandemier: Spanska sjukan 1918, Asiaten 1957 och Hongkonginfluensan 1968. I juni 2009 förklarade Världshälsoorganisationen (WHO) att ytterligare en pandemi, som fick namnet A(H1N1)pdm09, spreds över världen.

Symtom

Patienten insjuknar vanligtvis hastigt med frysningar och feber. Huvud- och muskelvärk tillkommer liksom övre luftvägssymtom som snuva och ont i halsen. Hosta, oftast torrhosta, är vanligt och ibland förekommer retrosternal smärta.

Hos barn kan sjukdomsbilden vara mer varierad med mer diffusa symtom. Hos små barn kan influensa presentera sig som allmänpåverkan med kräkningar och diarré.  

Många patienter kan vara rejält sjuka med kraftigt påverkat allmäntillstånd. Hög feber i 3‍–‍5 dagar och hosta som kvarstår flera veckor är vanligt.

Hos merparten av i övrigt friska personer läker infektionen på ungefär en vecka utan behov av kontakt med sjukvården. Bakteriella infektioner såsom pneumoni, akut mediaotit och rinosinuit kan dock komplicera influensan. Om febern inte har gått över eller återkommer efter 5‍–‍6 dagar bör man misstänka bakteriell komplikation, vanligen en pneumokockinfektion.

Utredning

Patienter med misstänkt allvarlig infektion oavsett genes, bör få en akut undersökning av läkare för säker diagnos och för att utesluta annan svår infektion. Bedömningen ska omfatta allmäntillstånd och vitalparametrar (se Tecken på allvarlig infektion hos vuxna/barn, i Behandlingsrekommendationer för vanliga infektioner i öppenvård) 

(19)

.

Laboratorieprover

C-reaktivt protein (CRP) kan inte differentiera mellan influensa och andra virus- eller bakterieinfektioner.

Ta polymeraskedjereaktion (PCR)-prov från nasofarynx för att påvisa förekomst av influensavirus. Det finns PCR‍-‍snabbtester som identifierar både influensavirus A och B, RS‍-‍virus och Sars‍-‍CoV‍-‍2‍-‍virus.

Om influensa är etablerad lokalt och symtombilden är typisk kan man påbörja behandling med influensaläkemedel utan virologisk diagnos. Om man misstänker smittspridning på särskilda boenden och i slutenvården är rekommendationen att verifiera förekomst av influensa med PCR‍-‍diagnostik, liksom då en patient med influensaliknande symtom läggs in på sjukhus 

(20)

.

Behandling

En person som är <65 år som inte tillhör någon medicinsk riskgrupp, med typiska symtom på influensa utan allmänpåverkan, rekommenderas symtomatisk behandling med exempelvis paracetamol. Rikligt med vätska är värdefullt vid hög feber.

Riskgrupper

Folkhälsomyndigheten tar fram rekommendationer om vaccination till grupper av personer som riskerar att drabbas av svår influensa.

Den viktigaste åtgärden för att förbygga en svår infektion är vaccination.

Personer som tillhör riskgrupp enligt dokument från Folkhälsomyndigheten är:

• alla som fyller 65 år innevarande år och äldre

• gravida från graviditetsvecka 12, eller tidigare om ytterligare riskfaktorer i form av kroniska sjukdomar finns

• alla personer från sex månaders ålder med sjukdomar som:
  • kronisk hjärt-kärlsjukdom (inklusive stroke)
  • kronisk lungsjukdom
  • kronisk lever- eller njursvikt
  • diabetes mellitus
  • tillstånd som leder till nedsatt lungfunktion
  • nedsatt hostkraft och sekretstagnation (till exempel extrem fetma, neuromuskulära sjukdomar eller en flerfunktionsnedsättning)
  • nedsatt immunförsvar.

Antiviral behandling

Den antivirala behandlingen har bäst effekt i början av sjukdomsförloppet. Om man sätter in behandling vid sjukdomsduration mindre än 48 timmar förkortas sjukdomsförloppet med upp till cirka ett dygn hos i övrigt friska personer. Om behandlingen sätts in ännu tidigare blir förkortningen upp till 3,5 dygn 

(20)

.

Indikation för behandling i öppenvård: patienter med risk att utveckla svår influensa eller som har insjuknat i svår influensa rekommenderas antiviral behandling så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet, oberoende av vaccinationsstatus.

Behandling i slutenvård: för patienter med influensasymtom som kräver sjukhusvård bör man påbörja antiviral behandling så snart det har uppkommit misstanke om influensa, oberoende av vaccinationsstatus och sjukdomsduration.

I Sverige finns i dagsläget två neuraminidashämmare (oseltamivir och zanamivir) och en cap‍-‍beroende endonukleashämmare (baloxavir) tillgängliga för behandling av influensa och prevention efter exponering av influensa.

Oseltamivir är godkänt för vuxna och barn från nyföddhetsperioden. Dosen oseltamivir för vuxna är 75 mg 2 gånger dagligen i 5 dagar men ska reduceras när kreatininclearance understiger 60 ml/min. För barndoser, se Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation. Zanamivir är godkänt för vuxna och barn från 5 år och ges med 2 inhalationer (totalt 10 mg) 2 gånger dagligen i 5 dagar. Dosen är densamma oavsett ålder och vikt.

Baloxavir är godkänt för vuxna och barn från 1 års ålder. Ge läkemedlet som engångsdos. Ingen dosreduktion är nödvändig för zanamivir eller baloxvir vid nedsatt njurfunktion eller mild till måttligt nedsatt leverfunktion.

Profylax och behandling av influensa under graviditet och amning

Rekommendationen är att alla gravida erbjuds vaccination mot influensa då infektionen medför ökade risker för modern och därigenom även barnet. Gravida som insjuknar i influensa får i de flesta fall en lindrig sjukdom, men influensa kan påverka graviditetsutfallet och leda till förtidsbörd, framför allt vid svårare sjukdom. Gravida och nyförlösta (till och med två veckor post-partum) har ökad risk att bli svårt sjuka, att behöva inneliggande vård, samt ökad risk för död vid influensa 

(18) (21)

.

Antiviral behandling med oseltamivir rekommenderas till gravida i andra och tredje trimestern vid förekomst av ytterligare riskfaktorer, utöver graviditet. Under första trimestern bör man om möjligt avstå från antiviral behandling 

(20)

. Baloxavir rekommenderas inte till gravida.

Profylaktisk behandling av gravida efter exponering av influensavirus rekommenderas i nuläget endast om riskfaktorer utöver graviditeten föreligger (se ovan under riskgrupper).

Profylax mot influensa och andra luftvägsvirus

De viktigaste skyddsåtgärderna mot influensa är god handhygien och influensavaccination. WHO bestämmer i februari varje år vilka influensaantigen som ska ingå i årets vaccin. Skyddseffekten varierar med överensstämmelsen mellan de i vaccinet ingående stammarna och cirkulerande virus. Personens ålder och immunförsvar påverkar också skyddseffekten, vilken i genomsnitt är cirka 60 %.

Antiviraler mot influensa har mycket god effekt om man ger dem som profylax efter exponering. Personer i riskgrupp som kan bli aktuella för profylax är exempelvis hushållskontakter eller patienter som delat rum med en individ som insjuknat i influensa. Regionernas vårdhygieniska enheter kan vara behjälpliga i bedömningen av vilka som bör erhålla profylaktisk behandling vid exempelvis ett influensautbrott på särskilt boende.

Influensaprofylax på särskilda boenden

Utöver årlig influensavaccination och god handhygien är undvikande av närkontakt med influensasjuka samt isoleringsvård viktiga inom vård och omsorg. Antiviral behandling rekommenderas till symtomatiska personer och profylaktisk behandling till exponerade personer om det finns klinisk misstanke om smitta med influensa på ett särskilt boende.

Personal som arbetar på särskilda boenden eller inom hemtjänst rekommenderas influensavaccination.