Akut bronkit hos vuxna
Akut påkommen hosta hos vuxna är ofta akut bronkit. Anamnes och klinisk bild ligger till grund för diagnosen. Antibiotika rekommenderas inte i normalfallet vid akut bronkit.
En opåverkad patient med hosta, utan känd kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), kronisk bronkit eller astma och utan fokala kliniska auskultationsfynd har sannolikt akut bronkit. Akut bronkit påverkar bronker men inte lungparenkymet. Hostan varar vanligtvis kortare tid än 3 veckor, men kan pågå ytterligare några veckor. De flesta vuxna patienter med akut påkommen hosta bör därför få diagnosen akut bronkit.
Virus orsakar majoriteten av alla akuta bronkiter, men följande bakterier förekommer också:
- pneumokocker
- Haemophilus influenzae
- Mycoplasma pneumoniae
- Chlamydia pneumoniae
- kikhosta.
En patient med akut bronkit har oftast ett opåverkat allmäntillstånd men kan ha hög feber. Allmänpåverkan kan föreligga vid till exempel influensa. Oftast söker patienten för att hostan är besvärande, trots att febern försvunnit. Orent andningsljud bilateralt är vanligt. Förekomst av missfärgade upphostningar kan förekomma men saknar i dessa fall värde som indikator för behandlingskrävande bakteriell infektion.
Utredning
Anamnes och klinisk bild ligger till grund för diagnostiken och mätning av c-reaktivt protein (CRP) behövs inte för att ställa diagnos när anamnes och kliniska fynd talar för akut bronkit.
Gränsdragningen mellan akut bronkit och bronkopneumoni kan vara svår vid uttalade symtom. CRP kan då vara till viss hjälp. Om CRP är >100 mg/L eller >50 mg/L efter 1 veckas sjukdom kan man överväga pneumonidiagnos. I svårbedömda fall bör man överväga lungröntgen.
Behandling
En systematisk översikt visar att antibiotika har marginell nytta och tveksam klinisk relevans vid akut bronkit
(14). Den största studien, en internationell studie som ingår i översikten, visar att amoxicillin inte medför något nytta vid nedre luftvägsinfektioner som inte är en pneumoni
(15). Hostan är svår att påverka, se sidan Hosta. Det är viktigt är att ge information om naturalförloppet. Överväg Peak Expiratory Flow (PEF), alternativt spirometri, vid misstanke om obstruktivitet.