Urtikaria och angioödem
Urtikaria och angioödem är histaminberoende hudmanifestationer. Urtikaria och angioödem kan vara allergiskt betingade, men oftast finns ingen känd allergi.
Urtikaria, nässelutslag, uppkommer när mastceller i huden avger histamin och andra mediatorer. När så sker i djupare vävnad uppträder angioödem. Reaktionerna är vanliga som delsymtom vid en svår allergisk reaktion.
Patienterna önskar ofta bli utredda och få reda på vad de är allergiska mot, men det är sällan man finner någon allergi. Om anamnesen inte ger starka skäl att misstänka ett specifikt allergen, är rekommendationen att inte göra någon allergiutredning.
Specifika IgE- och pricktest har i sådana situationer låga positiva prediktiva värden och ger dålig träffsäkerhet med låg posttestprobabilitet. Det gör testresultat svårbedömda och ger ofta fler frågor än svar. En god expositionsanamnes är därför viktig för att ändå finna de få fall som är relaterade till allergi.
Urtikaria
Akut urtikaria kan vara allergisk, som vid födoämnesallergi, penicillinallergi samt allergi mot bi- och getinggift, men uppstår oftast av andra icke allergiska orsaker, framför allt vid infektioner. Även värme, kyla och ansträngning är vanliga utlösande orsaker till övergående urtikaria. Vissa personer tycks ha lättare att frisätta histamin och kan till och med uppvisa dermografism, som innebär urtikariella utslag på grund av tryckorsakad histaminfrisättning när man till exempel drar en nagel över hudytan.
Urtikaria som varat mer än sex veckor kallas kronisk urtikaria och uppträder ibland tillsammans med angioödem. Mycket sällan är kronisk urtikaria orsakad av allergi
(23).
Angioödem
Isolerat angioödem är sällan av allergisk genes. Särskilt recidiverande attacker talar för idiopatisk natur. Ofta tror patienterna att det beror på något de ätit i samband med att svullnaden debuterade, men man kan sällan bekräfta detta. Patienten kan uppleva symtomen som mycket obehagliga men svullnaden blir i princip aldrig ett luftvägshot
(23).
Det är vanligt att patienter som tidigare haft en episod av angioödem har fått recept på akutläkemedel i form av kortison och/eller antihistamin. Kortisonbehandling rekommenderas inte, då den inte har någon visad effekt. Snarare är det spontan symtomregress som oftast sker inom 30–60 minuter och därmed inte helt sällan sammanfaller med att patienten fått akutbehandling med kortison inom vården.
Det kan också röra sig om hereditärt angioödem, som dock är en mycket ovanlig sjukdom, och som beror på brist på komplementfaktorn C1-esterasinhibitor (C1INH)
(24).
Angiotensin converting enzyme (ACE)-hämmare kan ge en för läkemedelsgruppen specifik icke-allergisk biverkning med angioödem i mun och svalg. Attackerna kan vara livshotande, komma oregelbundet och kan ibland debutera först efter flerårig behandling
(25).